12 berg, men skrivit för sin tid».^° När avrättningarnas antal minskade ersattes de svenska prästernas skrifter av översatt material och skönlitterära skildringar.^’ Att beredelseprästerna då publicerade så få skildringar och tal kan sannolikt även bero på ökande tveksamhet mot genren, kanske med bakgrund i förbudet mot tal på avrättningsplatser och den växande kritiken mot de offentliga avrättningarna. Förutom den närmast seriemässiga publiceringen som fängelseprästen i Newgate, London, stod för, kan det nog sägas höra till undantagen att någon präst publicerade sina ’misslyckanden’.Bakomliggande bedömningar påverkade även icke offentliggjorda beskrivningar. I en prästs rapport till sin prost omtvå vid samma tillfälle avrättade framställs den ena somen förebild och den andre som mycket problematisk. Skildringen av den förra är mycket mer omfattande. Avsaknaden av kvantitativaundersökningar skulle kunna förvåna någon. De skulle rimligen kunna ha rört sig t ex omkring den kvantitativaförekomsten av olika företeelser kringdödsfångar och avrättningar. Anledningen till att sådana undersökningar inte genomförts är att de inte är nödvändiga eller ens av större betydelse för denna undersökning, men genomförandet vore dessutom mycket svårt och det meningsfulla med dem kunde ifrågasättas, då redan fastställandet av ett någorlunda pålitligt grundmaterial vore förenat med stora svårigheter. Ett exempel är den länge mycket otillförlitligastatistiken över avrättningar. Jag delar helt Olivecronas åsikt att denna statistik är otillförlitlig före 1830,^'^ men inte heller efter 1830 är den tillförlitligutanfortsätter att utelämna avrättningar. Jon Nilsson Nirpis avrättning vid Jukkasjärvä 1841 saknas i den officiella statistiken.65 I Kalmar län avrättades enligt statistikenunder åren 1846-50 två personer, men fängelseprästen har noterat att tre personer avrättades under åren 1847—50.^^ Det är inte otroligt att fler felaktigheter finns dolda i statistiken. Nvman 1838 s 3; jfr att en execution sermon trycktes i förlängt skick, Peycr 1982 s 214. Se t ex Loizeaux 1887, Samtal 1890, Murray 1909. *>- Omskrifterna från Newgate, se Linebaugh 1977 och Linebaugh 1975a s 844 ff. Gjellebol 1861 är ett exempel på ett publicerat misslyckande. Sharpe 1985 s 154 f, 164 iakttar utifrånengelskt 1600talsmaterial att de obotfärdiga i skildringarna är få, förstår det delvis som att obotfärdighet var ovanligt då omgivningen blev så upprörd över denna, men menar samtidigt att det är osannolikt att man berättar omden. Avskrift av berättelsefrån NicolausJohan Cer\ in-Stenhoff till OHammar 23/1 1854 i Kyrkhults kyrkoarkiv, Kyrkhult. Olivecrona 1891 s 157. Siljeström 1873 s 155, Eklund 1943. Siljeström 1873 s 156, anteckningar 4/5 och 11/7 1849, 26/3 1850 Did: 1 Fångvårdsanstalten i Kalmars arkiv VaLA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=