176 Likheterna mellan Newgates condemned sermon och denna svenska motsvarighet är visserligen frapperande, men ingen användning av begravningsritualer vid detta tillfälle är känd från Sverige. Bruket kunde annars varit tänkbart, då det länge var en del av de svenska dödsstraffen att den dömde normalt inte skulle åtnjuta hederlig begravning eller begravning överhuvudtaget.'^ I Sverige var dödsfången vid fångpredikan inte alltid enbart en illustration till predikan. I två tryckta tal från Västerås stift, som hållits vid sådana tillfällen av dödsfångarna själva, framställer de sig själva somvarnande exempel.*^ Jämförelse kan också göras med execution sermon i Ne’w England. Denna kunde hållas i kyrkan på söndagen eller torsdagen före avrättningen, men oftast omedelbart innan den. Den varade oftast en knapp timme, och dess samhälleliga betydelse visas av att den inte bara var välbesökt utan också hölls av de inflytelserikaste och bäst utbildade förkunnarna.'^ Den dömde var ett varnande exempel som kunde få lyssna till predikan stående inför sin egen kista.-° Den sista tryckningen av en execution sermon i USA gjordes 1825.-' Bland tryckta predikningar finns också fempå avrättningsdagen hållna från Lunds stift, härrörande från 1794 till 1838.“ Koncentrationen till Lunds stift ger skäl att anta en särtradition för Lunds stift, eller åtminstone en traditionsom var betydligt starkare där än i andra delar av Sverige. Tre av dem har uttryckligen hållits vid nattvardsgång.^^ En predikan hölls också när Jörgen Krabbe 16/1 1678 i Malmö gick till skriftermål och nattvard inför sin avrättning senare samma dag, liksom vid några dödsfångar från Malmöhus läns sista nattvardsgång 1826, 1828 och 1830.-'' Denna typ av predikan blev också föremål för riksdagsbehandling vid riksdagen 1834-35, genom prosten Hallbeck från Lunds stift. Denne räknade med två alternativa bruk vid sista nattvardsgången. Antingen hölls endast skriftetal, eller hölls även »en för tillfället lämpad predikan». EPU:s hänvisning av frågan till att lösas lokalt i stiften kan vara en antydan om att företeelsen ansågs vara aktuell endast i vissa delar av Sverige. Sannolikt har dessa predikningar till sin funktion varit fångpredikan, men i ett av fallen uppstår en svårighet med den benämningen. Fångpredikan hade nämligen redan hållits över dödsfångarna föregående söndag, då ytterligare en predikan hölls på avrättningsdagen, i samband med deras kommunion.^^ Ombegravningsfrågan, se t ex Rabenius 1836 s 343 f och Pleijel 1983 s 14 ff. Sjöberg 1831, Ersson 1835. Minnick 1968 s 79. Åtminstonei Boston under senare delen av 1600-talet och början av 1700talet var det vanligt att flera predikningar riktades till en dödsdömd. Silverman 1984 s 47, Lazenby 1971 s 52, 54 f. Rothman 1990 s 15. Cohen 1988 s 147 f. -- Gullander 1812 s 11 f, Paulsson 1838 s 1, Faxe 1803 s 4, Glimstedt 1795 s 1, Wiebe u å s 2 f. Gullander 1812 s 18, Faxe 1803 s 23 f, Wiebe uå s 15. Fiambraeus och Laurenberg 1870 s 54, anteckningar 31/8 1826, 17/12 1828 och 15/4 1830 C: 1 Malmö slottsförsamlings arkiv MSA. ^5 RD 1834-35 Pr 11:278, VF519 f; jfr 4.3. Fiylander 1805 s 121 ff, Faxe 1803.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=