163 blivit mutad till att bekännad^^ Docenten Philibert Humbla menade att själavåda är när brottslingen är angelägen omsin frälsning, men är förtvivlad eller inte tror sina synders förlåtelsedÄven juridikprofessorn Daniel Solander räknade förtvivlan till själavåda, men också bristande kunskap. Enligt honom skulle förhållandet anmälas till exekutorn.’^-'’ Utförligast synes juridikprofessorn Lars Johan Colling ha varit: Själavåda består 1. uti cn så grov okunnighet omSalighetens ordning, att delinkventen efter de principer, som oss föreskrivna äro, omöjel. kan dö saligt. 2. om delinkventen väl haver någon kunskap, men hyser en villfarande tanke uti någon artieulus fundamentalis av vår kristna trosbekännelse. 3. omdelinkventen utom eget förvållande emot 2 § L c så blivet överlastad att han sig omöjel. bereda kan. 4. om han på den till dödsstraffet utsatta dagen är till kropp eller sinne så sjuk och svag, att han sig icke bereda kan. 5. ommed dess livs förlust tillikaett oskyldigt liv skulle förloras e. g. kvinnfolket, som skulle avrättas, befinnes, när det kommer ut på avrättsplatsen, vara havande. I sådana fall skulle överdomaren, oftast hovrätten, underrättas och dess utslag inväntas. Inte heller här ges dock någon anvisning om vad denne skulle ta sig för med dessa fall.'^^ I föreläsningsanteckningar efter professorerna i juridik Jacob Edvard Boethius och Johan Christoffer Lindblad, i vilka termen själavåda inte användes, blev det mer tydligt utsatt att gensträvighet inte gav anledning till uppskov. Lindblad hävdade även att KBh då skulle utsätta »terminus ultimus», tydligen räknade han inte med hänvändelse till överrätt. Själavåda kunde alltså förstås på otaliga sätt, och förutom Calonii avvisande hållning och möjligheten till en kortareuppskov, vilket sannolikt redan prövats innan en anmälan till överdomstolen gjordes, gav doktrinen ingen ledning för den sommottog en anmälan omuppenbar själavåda. 5.3.3. Själavåda i praxis Codings identifikation av hovrätten som överdomaren i normalfallet var korrekt, men efter 1/11 1778, då dödsdomar alltid skulle underställas KM:t, måste KM:t såsom högsta och sist handläggande instans anses vara överdomaren. Då hovrättsmaterialet inte genomgåtts, utan ärenden huvudsakligen lokaliserats genom de av justitieråd förda prejudikatsböcker som finns bevarade från tiden efter 1809, berörs nästan uteslutande fall som behandlats av Ms in 4° 487 vid SB 3:4 VöLB. S 22 vol 2 Humbla, Philibert, Collegiumi Criminalrätten juridik Föreläsningar LUB. Solander, Daniel, Föreläsningar öfwer Stiaffhalketi s 17 B KB. Till SB 3:4 Kort Inledning til Närmare Begrep och Utredningaf De Swararc Ställen, somuti wår Allmänna Lagbok, förekomma föreläst afHJ Doch Prof L J Collingår 1771 och 1772, Manuskript- och avskriftssamlingen 79 Eriebergsarkivet RA. Till SB 3 B 182 hd UUB, till SB 3:4 del 7 B 176 c UUB. då 184 185 188
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=