162 och till sitt samvetes lättande; rätteligen ångra och bekänna sin svåra synd och missgärning». Möjligheten att för några dagar återföra honom till fängelset om inte prästerskapet fann honom »kristl. och väl beredd till döden» nämns också. Målet är att »draga försorg omhans själs eviga salighet», och han får inte föreställa sig att han har något hopp omatt behålla livet.Denpräst somnu Svensson om hand — prosten i Lidköping, Lars Rydbeck — bedömde honom som förhärdad och obotfärdig, ett tillstånd som bl a visade sig i han inte ville förlåta sin styvdotter, somanmält honom. Rydbeck bedömde det somomöjligt för en präst att absolvera och kommunicera Svensson, somfortsatte att hävda sin oskuld. Hovrätten skrev åter till KM;t, somsvarade att avrättningen skulle genomföras; prästerna skulle dock fortsätta sitt arbete »för att bringa honom till sin begångna synds känslo, på det han genom dess bekännande och ångrande må sal. kunna dö».’^^ Det av KM:t anbefallda kortvariga uppskovet togs upp av en straffbalkskommentator,'^^ Calonius, sommenade att en framställning till överrätten enligt SB 3:4 inte gav anledning till någon åtgärd. Prästerna kunde dock skjuta upp avrättningen ett dygn vid gensträvighet.'^^ Henschen nämner inte själavåda i sin handledning, men omtalar möjligheten till uppskov i nödfall på prästens tillskyndan. Enligt föreläsningsanteckningar från 1749 definierade juridikprofessorn David Nehrman-Ehrenstråle själavåda som »att han vill alldeles intet visa någon bättring» eller att den dömde på avrättningsplatsen återtog sin bekännelse. Han nämnde inte vad överrätten skulle göra med en sådan anmälan.'^- Enligt en förklaring över SB antecknad i Lund 1776 förelåg själavåda t ex då någon fick 181 KBr 30/4 1717 Elac: 8 Huvudarkivet GHA. Kopior av intyg av Lars Rvdbeck, 31/7 och 25/11 1717, skrivelse från Göta hovrätt 4/12 1717 utslagshandlingar 20/12 1717 NJrA RA, KBr 20/12 1717 Elac: 8 Huvudarkivet GHA. S 394 vid SB 3:4 vol 6 J 98 LiSB. Föreläsaren kan ha varit Nehrman-Ehresträle enligt anteckning på volymen. Liksom Nehrman-Ehrenstråle 1759 s 311 hänvisas dessutom, s 391 vid SB 3:1 vol 6 J 98 LiSB, till Leucopolitanus 1698. ... »ett skäl somminst attenderas till.» Föreläsningar öfu'er Processus Criminalis hdllna af... Matthias Calonius s 258 f B 317:3 KB; jfr s 149 Hfa 6 Adolf Lindmans arkiv ÅLA. OmGalonius föreläsningar, se Wrede 1917 s 51. Uttalandet har ej återfunnits i Calonius föreläsningskoncept. Där sägs istället att gensträvighet inte ger anledning till återförande eller uppskov, medan själavåda hör till de skäl somkan ge några dagars uppskov, s 204 f coll 432.77, s 961 coll 432.80Jfr hur Jacob Tengströmräknade med att SB 3: 4 kunde ge möjlighet til några dagars uppskov, vid kap 13 (Jacob Tengström) Anmärkningar icid förslaget til en ny Kyrko-handbok: (nr 61) JI: 36 ÄDA ÅLA. Vid 1700-talets mitt uppsköts avrättningar i Wien en dag vid hårdnackenhet. Haring 1912 s 29 not 3. Enligt en brandenburgisk Criminal-Ordnung av 8/7 1717 12:3 kunde några dagars uppskov ges omånger och botfärdighet fanns i ringa eller ingen mån hos dödsfången, Mylius uå 11,3 sp 107. Henschen 1800 s 88. Till Straffbalken 3:4 Professor David Nehrmans föreläsningar öfver Straffbalken anno 1749 B 351:2 KB. Inte heller förklarade han i Inledning tUl den svenska processum criminalembestämmelsen närmare, Nehrman-Ehrenstråle 1759 s 320. 180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=