126 senare, omdet tillämpades, tillsammans med de allmänna kommunikationernas förbättring, undanröjde alla yttre omständigheter som försvårat fängelseprästernas närvaro och gjorde därmed församlingsprästernas närvaro i praktiken onödig. Under 1790-talets handboksdebatt hade tanken framförts att dödsfångars beredelse inte längre skulle behandlas i HB. Alltifrån det vid mitten av 1800talet återupptagna handboksarbetet*var detta den klart dominerande inställningen. I HBF 1854 uteslöts kapitlet, med motiveringen att detta inte hörde hemma i HB. Det var snarare själavård än liturgi, och dess bestämmelser var därför inte av samma art och inte heller på samma sätt bindande.**^ Få protesterade mot att kapitlet togs bort.**^ Ett exempel på det dominerande synsättet var att professorn och senare biskopen MartinJohansson, vid 1878 års kyrkomöte, utan att bli motsagd, kunde säga att kapitlet omdödsfångars beredelse i HB »näppeligen kan sägas höra till den kristna kyrkans kult.»*-° I HB 1894 behandlades inte dödsfångars beredelse.'-* Även i det fortsatta kyrkolagsarbetet gjorde sig samma tendens gällande. Johan Henrik Thomander ansåg att ordningen för dödsfångars utförande inte hörde till KL:s område, och stadgade i sitt kyrkoordningsförslag(KOF) endast att »Fångar och sjuka skall präst besöka såväl självmant som när han bliver hämtad.»’-- Det KLFsomkyrkolagskommittén 1838 enades ominnehöll, förutom en bestämmelse motsvarande Thomanders, bestämmelsen att präst »på vederbörandes förordnande» ska bereda dödsfången och följa honom till avrättningsplatsen.’-^ KLF 1846 var mer utförlig och stadgade att domkapitlet efter anmälan av KBh skulle förordna präst för beredelsen. Önskade dödsfången att en viss präst »därjämte» skulle följa med till avrättningsplatsen kunde detta beviljas. Talförbudet upprepades.Vid remissen anmärkte Uppsala, Strängnäs och Västerås domkapitel att fångpredikanten i normalfallet borde sköta beredelsen av dödsfångar. Strängnäs skrev tom: »Där fångpredikant finnes, tillhör det honomatt bereda dödsfångar. Olämpligt att, annat än i nödfall, härtill förordna särskild präst, som har annan egen ämbetsbefattOmdetta, sc t ex Helander 1939 och Eckerdal 1970 s 37 ff. HBF 1854 s XIV. Kahl 1854 s 39, skrivelse från nio präster i Vishy stift hla P Wallgren, B J Hallengren och G AHägg bilagd Visby domkapitels yttrande i konseljakt i Ecklesiastikdepartementet 4/1 1855 RA. KM 1878 s 482. HB 1894; jfr Helander 1939 s 567. Thomander 1837 s 20, 35. Om Thomanders KOF och hans indelning av kyrkorätten, sc Österlin 1960 s 164 ff. Förslag till kyrkolag H § 19 f (citatet §20) E 4172 RA. Thomander reserverade sig dock mot bestämmelsen i Förslag till kyrkolag H§ 19: »Fångar, sjuka och andligen bekymrade skola .tv församlingens prästerskap såväl självmant, som på kallelse besökas.», då han »ville hava bibehållit stadgandet att präst skulle till sjukbesök hämtas.» E 4172 RA. OmKLF, se Osterlin 1960 s 223 ff. '-•» KLF 1846 2:17. 117
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=