125 gärde förordna fångpredikanten att ledsaga fången till avrättningsplatsen. Johan Lorens Hollenius, slottspredikant i Malmö, vilkens överklagan gav anledning till cirkuläret, anförde: »Det är vanligt, att den slottspräst, som döden berett en delinkvent av denne anmodas att ledsaga honom till avrättningsplatsen.»'0'^ Enligt Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket (SFAR) hade »åtskillige prästmän» av Statskontoret beviljats reseersättning »för lika beskaffade fall».'*® I den 3/6 1846 utfärdade instruktionen för fångpredikanter nämndes beredelse av dödsfångar bland fångpredikantens tjänsteåliggande.'" Avrättningens koppling till lokalsamhället försvagades. I reservationer till lagberedningens förslag till straffbalk 1844 önskade juridikprofessorn Pehr Erik Bergfalk, med instämmande av Richert och juridikprofessorn Carl Johan Schlyter, en uttrycklig bestämmelse om att straffet skulle verkställas vid det häkte där fången förvarats, för att undvika långa transporter.''- Johanna Berndtsdotter, somansökt därom, gavs 1858 möjlighet att bli avrättad å annan plats än den fastställda avrättningsplatsen.''® Genom KC 30/8 1859 föreskrevs att dödsstraff inte längre skulle verkställas på från häktet avlägset belägna avrättningsplatser. Kostnaderna skulle i dessa fall bestridas av fångvården.'''' Efter motion av domkyrkokomministern i Strängnäs Erik Malmborg vid riksdagen 1859-60 upphävdes slutligen § 13 av resolutionpå prästerskapets besvär 22/10 1723, och därmed församlingsprästernas skyldighet att följa dödsfångarna till avrättningsplatsen. Normalfallet blev att förordna fångpredikanten »eller den präst som berett fånge till döden» att följa denne till avrättningen.''® KC 12/10 1860 markerade så slutpunkten på en lång utveckling, där avgörande hållpunkter varit KC 17/8 1833 och särskilt KC 30/8 1859.'"’ Det 108 till SFS 1833:28 s 300. Jfr även KBr 8/5 1839, SFS 1839:19 s 2 ff. I Supplement 1841 s 17 hävdas dock att KC 17/8 1833 innebar ett upphävande av §13 i resolutionen på prästerskapets besvär 22/10 1723. 108 Johan Lorens Fäollenius brev till KM:t 4/9 1832 bilagt skrivelse från Statskontoret 24/7 1833 i Skrivelser till KM:t från Statskontoret vol 242 RA. SFAR:s brev till KM:t 9/10 1832 bilagd skrivelse från Statskontoret 24/7 1833 i Skrivelser till KM:t från Statskontoret vol 242 RA. SFS 1846:42 s 3 §2g. Förslag 1844 reservationer s 44, 56, 146. Statsrådsprotokoll i justitieärcnde 26/2 1858 NJrA RA. Avrättningen skedde inom fästningsområdet i Varberg, bakomcellfängelset, anteckning för 9/4 1858 DIIc: 1 Varbergs kronohäktes arkiv LLA, summarisk redogörelse för Varbergs kronohäkte av A WNordblom5/2 1859 EVI: 7 SFAR RA. ' '■* SFS 1859: 53 s 2. Frågan hade väckts av KBh i Stockholms län, efter att en delinkvent där behövt forslas 13 mil inför avrättningen, KBh i Stockholms läns skrivelse till KM:t 31/12 1858 i konseljakt i justitiedepartementet 30/8 1859 RA. Ett exempel på KC:s tillämpning är CatharinaJansdotter Spångs avrättning på Vaksala härads avrättningsplats 29/11 1862. Brev från KBh i Uppsala 29/11 1862 utslagshandlingar 9/12 1862 NJrA RA. SFS 1860:41 s 4. RD 1859-60 Pr 1:370 f. Jfr RD 1859-60 ABEU 81. 109 110 113 116
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=