116 dödsdömda att förändras. Vid remissen till konsistorierna 1792 riktades kritik särskilt mot den första av HB 1693:s två ordningar.^^ j kyrkohandboksförslaget (HBF) 1793 ersattes de gamla ordningarnamed en helt ny, somska ha utarbetats av Stockholms stads konsistorium.^^ På flera punkter, bl a de nedan kritiserade omhänvändelse till överheten omuppskov och omatt trösta fången med att avrättningen är en snabbare och lättare död än sotsängen, tycks den vara påverkad av biskop Eric Pontoppidans CollegiumPastorale Practicum.^^ HB 1693:s färdigskrivna yttranden ersattes med resonerande anvisningar, men idémässigt var skillnaden mindre. Särskilt rörande prästens agerande på avrättningsplatsen hade dock en avsevärd inskränkning skett och endast dödsfången var i fokus, medan HB 1693 även sett övriga närvarande somtilltalade av prästen och som medagerande i bön och psalmsång.De senare förslagen liksom HB 1811 kom i stort sett att följa HBF 1793. Det avslutande stycket i HBF 1793 hade dock lytt: Skulle den brottslige länge framhärda i synda-säkerhet, eller omvändelse-verket, tyckas fordra längre tid, bör läraren, dock utan dödsfångens vetskap, söka uppskov med dödsstraffets verkställande, på det efter fortsatta förmaningar och undervisningar, överherden måtte vinna sin ära och läraren njuta tillfridsställelseav den övertygelsen, att han fått vara ett redskap i Guds hand att frälsa en själ från den eviga döden.^^ Detta avsnitt komatt kritiseras av professorn, sedermera ärkebiskopen, Jacob Tengström i hans Anmärkningar widförslaget til en ny Kyrkohandbok: den anledning här lämnas en präst att söka uppskov hos överheten med dödsdomens verkställighet, synes väl vara grundad å StraffB3 Cap 4 § somomtalar uppenbar själavdda, såsom skäl till ett slikt uppskov; men då man besinnar huru kortsynte vi äre i slika fall; huru osäker, omicke omöjelig den bättring är, under några dagars uppskov av en dödsfånge skall verkställas, och äntel[igen] vad äventyr den allmänna säkerheten därigenom kan löpa, så synes mig rådeligare, att alldeles utelämna denna anvisning: Allt för lätt kunde hoppet omett sådant uppskov, (vilket brottslingen nogsamt av lagen eller handboken får anledning S 414 22/8 1792 AI: 24 ÅDA ÅLA(Tengströms anmärkningar), s 949 § 13 10/11 1792, s 986 f §10 14/11 1792 Ca: 57 BDA RAH, MagnusJacob Alopaeus koncept Pro memoria år 1792. — 9 Nov. inlemnat til consistorium i coll. 8.36 HUB, Johan Carl Morells Anmärkningar öfver Den Evangeliska Kyrkans Rituale eller Handbok pä Hög Befallning samlade och framgifne d Kongl HofConsistori vägnar Eli: 15 HKA SSA (med anteckning ominkommen för förvaring 22/2 1793). HBF 1793 Förordet. Se Pontoppidan 1766 s 560 ff. HBF 1793 s 84 ff; jfr HB 1693 s 186 ff. Israel Geringius handskrivna HBF från samma tid lämnar i sitt i övrigt mvcket utförliga ritualförslag inga anvisningar för avrättningsplatsen. T 283 UUB. OmGeringius förslag, se Helander 1934 s 115 ff. HBF 1793 s 88. Geringius föreslog att prästen till en hård och obeveklig syndare bl a skulle säga: »Omjag finner dig oberedd och oskicklig, att gå in i evigheten, så kan jag väl hos höga överheten vinna den nåd och ömhet för din själ, att du får leva några dagar eller veckor längre, men vad betyder det, omdu i dag medan du hörer Herrens röst, förhärdar ditt hjärta.» T283 UUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=