114 fånge och präst upplevt att detta skulle omöjliggöra kontakt.5' En omvänd fånge behövde sin präst, och det räckte inte med förmodanden för att besluta att en till synes oomvänd ej skulle följas av präst.Skulle man ta sådan hänsyn som Sturm ville till vilken verkan kyrkans ceremonier omkring den dömde hade, så skulle de alla — kommunion, förbön mm— avskaffas. Några anonyma pamfletter i ärendet publicerades också. I en av dem, Revision der Streitfrage des Herrn Hauptpastor Sturm mit demHerm Hauptpastor Goeze in Hamburg oder Prufungund Entscheidung der Frage 1st die Gewohnheit Missethäter durch Prediger zur Vollziehung ihrer Todesstrafe begleiten zu lassen, niitzlich oder schädlich, kommenterades skriftväxlingen mellan Sturm och Goeze. Där uppsattes som en grundsats att allt somtjänar till att underlätta en brottslings omvändelse ska göras.^-^ Till detta hörde dock ej att prästen följde med till avrättningsplatsen. För den omvände var detta ej av väsentlig betydelse. För den oomvände fanns en möjlighet att detta kunde vara till verklig nytta, men en sådan möjlighet räckte inte för att prästen måste följa med. Sannolikheten att brottslingen skulle omvända sig om man inte avkortade hans nådatid med en våldsam död friar honomju inte från dödsstraffet.En annan pamflett, Auch etwas iiber die Gewohnheit Missethäter durch Prediger zur Hinrichtung begleiten zu lassen, gjorde en annan bedömning. Författaren menade att frågan ofta ställdes fel - debatten borde inte handla om nödvändigheten av prästens medföljande, utan om det var nyttigt och om nyttan med prästens medföljande var större än skadan.Författaren kom alltså till motsatt resultat jämfört med Steinbarts. Debatten var alltså i mycket präglad av ställningstaganden för och emot i vissa stater redan giltiga rättsregler; för den kritiske blev frågan om hur de skulle bemötas ochtillämpas lätt brännande. Oemler kunde intetänka sig att en kristen överhet skulle kunna förbjuda besök eller medföljande, men visste inte vad han skulle göra omhan hamnade i det läget.^7 Johann Friedrich Christoph Grässe menade däremot att man skulle göra skillnad på fångarna utifrån deras inställning till religionen. Smädarna skulle inte följas, medan de som längtade efter tröst skulle ges sådan.^8 Goeze 1784a s 11 ff. 57 Goeze 1784a s 15 ff. 53 Goeze 1784 a s 18. Debatten fortsatte i Sturm 1784b, där han endast protesterat mot Goezes angreppssätt, varefter Goeze svarade på Sturms protester, Goeze 1784b. 5^ Revision 1785 s 4. 55 Revision 1785 s 10 ff. 5^ Auch etwas 1784 s 11 f, 19 f. 57 Oemler 1775 s 127 ff. S 128: »Geschähe es aber wirklich, und es wären alle gegriindete V'orstellungen umsonst, so mul? ich es bekennen, ich weiis nicht, wie ich ein solches Verfahren, ohne der Ehrerbietung der Obrigkeit zu nahe zu treten, nennen sollte.» 58 Grässe 1803 s 40.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=