89 3.3. Vid tiden för Carl Otto Anderssons avrättning Vid ett speciellt brott kunde domstolarnaenligt SL intedöma till annat straff än döden. Detta var dråp begånget av livstidsfånge, såvida inte förmildrande omständigheter förelåg.Vi har ovan sett hur väsentlig denna fara var i argumentationen för bibehållande av dödsstraffet. Sommaren 1871 inträffade det. Carl Otto Andersson dödade en sergeant vid straffängelset i Landskrona. Han dömdes till döden och avrättades i mars 1872.’^^ Vid riksdagen 1871 hade lantbrukaren Pehr Tjernlund motionerat omdödsstraffets borttagande ur SL. Då LU inte avgav något yttrande förekomingen ytterligare behandling av motionen. En förnyad motion 1872, där dödsstraffets avskaffande bl a motiverades med »Försonarens milda lära», behandlades visserligen men nådde ingen framgång. >39 En nästan lika allmän tankegång framförde kaptenen Julius Mankell i sin reservation till LU:s utlåtande - dödsstraffet strider »mot religionens läror» då endast »en Högre makt» har rätt att bestämma ommänniskans död. I debatten hävdade Bergstedt bibeln som en normför andligt och sedligt liv och inte för strafflagstiftningen, medan von Koch tog upp en förändring han menade sig se inomteologin. Inomalla kyrkor rensades tillsatser bort, och man återvände till bibelns »rena åsikter». Mildheten är viktig och att Jesus ogillade dödsstraffet visar berättelsen i Joh 8 omäktenskapsbryterskan. En konsekvens av detta var att i Tyskland präster ur olika konfessioner uppträdde som ledare i kampen mot dödsstraffet — en situation motsatt den svenska under ståndsriksdagen, då prästerna motsatte sig varje mildring i strafflagstiftningen. Gentemot bruket att hänvisa till lagstiftningen i moseböckerna hävdade von Koch att man redan inomdenna fann ett framåtskridande.>■*> 138 140 3.4. Omkring Hjerts och Tektors avrättningar Efter Oscar II:s trontillträde diskuterades omdenne — genomett ständigt användande av benådningsmöjligheten — skulle de facto avskaffa dödsstraffet. Både bland konstitutionella rådgivare och i pressen i de två länderna fanns en crona, liksom de Gecr, ger domstolarnas praxis en så väsentlig roll i ett skeende där det slutgiltiga avgörandet ändå mycket tydligt vilade hos KM;t genombenådningsmakten. Se även RD 1872 mot AK 169:18, där Tjernlund förutsatte att KM:t fattat ett beslut omatt de facto avskaffa dödsstraffet. SL 14:6. Seth 1984 s 171, Lönegren 1893 s 261 ff. När staten Maine 1864 avrättade Francis Couillard Spencer för mord på direktören i sitt fängelse avslutade detta också en period där dödsstraffet varit de facto avskaffat. Maine hade inte avrättat någon sedan 1835, Schriver 1990 s 278 f. >38 RD 1871 mot AK 75, RD 1872 mot AK 169:17. >39 RD 1872 mot AK 169: 18, FK 1:497, AK2:300. '•3° RD 1872 LU 10:17. >•» RD 1872 FK 1:487, 493 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=