74 nämligen res, saker (se även III 1.2.). Boken är indelad i fyra avdelningar: I. Hwad som fodras til ett grundeligit Lag-Wett; II. Omägande rätten och thes förwärfwande i allmänhet; III. Om Ägande Wäldetz och andra Rättigheters förwärfwande genom Contraeter och Afhandlingar; IV. Om Ägande Rättens förwärfwande vtan Contraeter. Äganderätten är alltså ett centralt begrepp i dispositionen, medan en särskild personrätt saknas, och äktenskapsrätten behandlas i den tredje avdelningen. Arvsrätten tas upp i den sista avdelningen, men förmynderskapsrätten har ingen naturlig plats i systemet. Nehrman placerade den sist i framställningen efter avsnittet om testamenten, med vilket han nödtorftigt knöt ihop förmynderskapsrätten genom en åsnebrygga: »Så wäl genom Testamenten, sommedelst Arff och andra laga fång, tilfaller ock themnågon ägendom, somännu unga och effter Lag äro öfwermaghi».-^ »Jurisprudentia Civilis» uppges enligt bokens titel i första hand basera sig på naturens lag, ett tecken på Nehrmans starka intresse för naturrätten (se även III 1.3.1.2.). En intressant detalj är, att endast civilrätten betecknas som utdragen ur naturens lag, medan övriga systematiska arbeten anges vara författade »efter Sweriges Rikes Lag och Stadgar».Fann Nehrman hänvisningen till naturrätten för pretentiös eller missvisande, ansåg han, att det fanns mindre utrymme för naturrättslig argumentation efter den nva lagbokens ikraftträdande, eller behövdes naturrätten i särskilt hög grad inom civilrätten? En förklaring kan ligga i att Nehrman ansåg civilrätten vara »then ther innefattar grunden til de öfriga» rättsområdena.^^ Nehrman behandlade i den första avdelningen av sin civilrättsframställning allmänna frågor såsom rättskällor och lagtolkning, och här uppträdde naturrätten somen föregångare till det, somsenare kallades ’allmän rättslära’. Då Nehrman motiverade utgivandet av anmärkningarna år 1746, konstaterade han också, att han ej gjort ändringar i den första avdelningen: »then förklarar sielwa Juris P^ediam, som Lagstiftaren ej bryr sig om».^’ Enligt Nehrman var skillnaden mellan civilrätt och civilprocessrätt en skillnad mellan teoretisk och praktisk rättsvetenskap. Första kapitlet i civilprocessen har titeln »OmJurisprudentia Practica, Eller Then delen af Lagfarenheten, som wisar huru Rättegångs ärender böra skiötas». I civilrättsläroboken ansåg Nehrman, att ordet »Theoretica» egentligen hade bort ingå i verkets titel. Termen utelämnades dock för att läsaren inte skulle förledas att tro, att boken var fylld med problemoch begrepp, »somintet gagna utomHögscholan» och som saknade betydelse i rättspraxis.^-^ Trots civilprocessens enligt Nehrman praktiska natur och trots bokens syfte Nehrman, s. 25. Nehrman, s. 415. 30 Nehrman, Företal. Nehrman, Anmärkningar, Företal. Nehrman, Företal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=