73 2.1.2.2. Nehrmans skrifter Förutomden obligatoriska dissertationen på latin (se nedan p. 3) publicerade Nehrman alla sina arbeten på svenska. Den första boken »Inledning til Then Swenska lurisprudentiam Civilem, Af Naturens Lagh och Sweriges Rikes äldre och nyare Stadgar uthdragen och upsatt» (1729; Företal, 424 s. och register) kan betecknas som Nehrmans huvudarbete. Boken kom ut, medan de medeltida lands- och stadslagarna ännu var gällande rätt, men Nehrman bevarade arbetets aktualitet genom att år 1746 publicera en samling på den nya kodifikationen baserade anmärkningar »Then Swenska Jurisprudentia Civilis, Efter Sweriges Rikes År 1734 antagna Lag Förbättrad» (Företal, 149 s. och register). Efter civilrätten tog Nehrman upp civilprocessen, »Inledning Til Then Swenska ProcessumCivilem» (1732; ny »ökt och förbättrad» uppl. 1751; Företal, 432 s. och register). Efter sin pensionering publicerade han »Inledning til Then Swenska Jurisprudentiam Criminalem» (1756; Företal-i-459 s. inkl. register) och slutligen, under sitt adliga namn Ehrenstråle, »Inledningtil Then Swenska Processum Criminalem» (1759; Företal+357 s. inkl. register). Förutomdessa systematiska framställningar gav Nehrman ut ett par kommentarer till 1734 års lag, »Föreläsningar öfwer Giftermåls Balken» (1747; Företal+220 s.) och »Föreläsningar öfwer Ärfda-Balken» (1752; Til Läsaren+262 s.). Nehrman tillämpade redan i »Jurisprudentia Civilis» den uppbyggnad, som han troget följde i sina senare systematiska arbeten; i civilprocessen konstaterade han också, att den var »på samma sätt författad, och för samma orsak skul, i trycket utgifwen, som minJurisprudentia Civilis».-'^ Man har betonat det inflytande, som Hallejuristen J. Fr. Ludovicis tyskspråkiga läroböcker hade på Nehrmans arbeten.--'’ Redan den återkommande beteckningen »Inledning» kan jämföras med Ludovicis talrika arbeten, somkallades »Einleitung».-^’ I förordet till »Jurisprudentia Civihs» tog Nehrman också upp många frågor, somvar gemensamma för alla hans systematiska arbeten. Han sade sig publicera arbetet för att hjälpa studenterna och befria demfrån att använda »mycken tid på affskrifwandet» under föreläsningarna. Arbetet var alltså främst en lärobok för akademiskt bruk, men Nehrman försvarade bruket av svenskan med att boken på detta sätt »ock kunde gagna androm, som behöfwa weta, hvad Sweriges Lagh föreskrifwer». Behovet av en systematisk framställning motiverades indirekt med påpekandet av det fördärvliga i att »utan någon ordning» studera juridik, »såwäl det obrukeliga och onödiga, somthet nyttiga». Nehrmans arbete är inte någon vanlig Institutiones-framställning. Han behandlade endast civilrätten i nutida bemärkelse, och förkastade uttryckligen tredelningen pcrson^c-rcs-actioncs, eftersom civilrätten hade endast ett objekt. 27 ’■* Nchrmafi, Processus Civilis 1732, I-'öret.il. Modéer, s. XIII. Landsberg ///,/, Noten, s. 80 f. Nchrmjri, Företal. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=