63 fund och lärda sällskap. Både i Sverige, Finland och Danmark fick man hålla tillgodo med de existerande juridiska fakulteterna. En förändring var dock, att Soro Akademi återupprättades år 1747, och denna läroanstalt fick åter en prolessor juris. Universitetsstatuterna från år 1732 innebar, att läget i den juridiska fakulteten vid Köpenhamns universitet stabiliserades. Fakulteten fick två ordinarie professurer, vars arbetsfördelning bestämdes så, att den ena professorn fick sig tilldelad undervisningen i ius natuvtC et gentiumsamt offentlig rätt och moralfilosofi, och den andra professorn förpliktades att föreläsa över romersk rätt och DL och att visa DL:s överenstämmelsc med natur- och folkrätten samt andra länders lagar.' I Sverige-Finland hade juridiken att kämpa med det krassa nyttotänkandet, som inte gynnade rättsvetenskapen och som ledde till att den andra juridiska professuren vid Uppsala universitet år 1741 förvandlades till en professur i nationalekonomi. Även omden nya tjänsten somen kompromiss försågs med beteckningen professio iurisprudenticC, oeconomicV et commerciorurn, gick den i praktiken förlorad fÖr den egentliga juridiken (se nedan 2.3.8.). Fakulteten hade dock långa perioder (1747-1760 och 1766—1772) en personlig professur iuris practici och under frihetstiden en professur i statsrätt 1761-1772. Dessutomhade man hjälp av juris adjunkter i undervisningen.- De små universiteten i Lund och Abo fick däremot genom hela perioden nöja sig med en enda professor i juridik. Enligt de i princip fortfarande gällande konstitutionerna för Luncis universitet från år 1666 skulle det dock i den juridiska fakulteten finnas två professurer, en i svensk och en i romersk rätt, och även under 1700-talet hade fakulteten tidvis två medlemmar. Den andra professorn hade titelnprofessor luris naturce et gentiumnec non moralium, senare iuris et philosophue practica: och slutligen professor i praktisk filosofi och han tillhörde samtidigt den filosofiska fakulteten, så att det endast fanns en professur för undervisningen i positiv rätt. I Lund hade man dessutomockså en juris adjunkt.^ Åbofakulteten hade det sämst ställt och fick ännu efter reorganiseringen av Abo Akademi på 1720-talet nöja sig med sin enda professur ända till den svenska tidens slut. Liksomi Lund deltog dock professorn i moralfilosofi i examina i juridik. Det trängda finansiella läget i Sverige-Finland förhindrade också en utveckling av universiteten, åtminstone på de områden, där man inte kunde vänta någon omedelbar avkastning på pengarna. I synnerhet är den gustavianska tiden trots yttre glans en period av ekonomisk nedgång. I Danmark-Norge är däremot reformperioden från och med 1780-talet även en tid av ekonomiskt välstånd (den ' Se närm.ircJorgensen, s. 87 f. - Se närmare Annerstedt II1,2, s. 88 t. ^ Almquist, s. 187, 199 och 222. Se Klingc, s. 524 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=