47 okratiskt färgade »Dissertatio de origine Majestatis Civilis» (utan resp., 1691; 39 s.; 4:o) somrättesnöre för de kungliga stipendiaterna.^^4 Dissertationerna för Lundius är kvalitativt klart bättre än genomsnittet i Uppsalafakulteten, även om också svaga alster förekommer.'^5 Lundius var tydligen framför allt en god lärare, eftersom samtliga dissertationer, med undantag av den ovan nämnda exercisen i renlärighet och underdånighet, tycks ha skrivits av respondenterna.'-^ Trots detta och trots hyllningen av det enväldiga statsskicket och den storsvenska historiesynen hade dissertationerna för Lundius en aktualitet långt in på 1700-talet. Christian Nettelbladt gav år 1729 i Greifswald ut en samling av Lundius’ dissertationer under titeln »Themis Romano-Svecica seu fasciculus primus disputationumjuridicarumUpsaliensium» (35 -I- 304 s. + Index). I samlingen ingick förutomavhandlingarna omhyperboréernas lagar och svenskarnas skyldigheter mot kungen fyra andra dissertationer av främst processrättsligt innehåll.*’^ I ett långt förord hyllade Nettelbladt Lundius somden främste representanten för den högtståencfe svenska rättsvetenskapen under 1600-talet och framhöll, att även G. A. Struve hade uttalat sig berömmande om Lundius.'-*^ Samlingen utkom i oförändrat nytryck ännu år 1743 under titeln »Carolii Lundii JCti et antecessoris selectiores dissertationes juridical». Nettelbladt gav även ut en annan samling på fyra processrättsliga dissertationer, »SelectaJuris Svecici pra;cipue Processualia, in usumtamSvecorum, quam aliorum» (1736; Pra:fatio+256 s.), i vilken det ingick tre dissertationer för Lundius. De övriga dissertationerna i Uppsala är ofta av mera anspråkslös kvalitet: Sidenius, men även Loccenius, presiderade ofta för rätt magra alster. Också dissertationerna för övriga presides än Lundius är i regel skrivna av respondenterna. Avhandlingarna för Sidenius, Lipstorpius, Åkerman och Gartman är att döma av beteckningen »Auctor &Respondens» eller uppgifter i dedikationer, förord och gratulationer genomgående skrivna av respondenterna. Även i flera dissertationer för Loccenius är dedikationerna undertecknade »Auctor & *-•* Denna dissertation har ingående behandlats av Lindberg, s. 152-154. Om Lundius som »nitisk fältväbel» för enväldet, se sammanlattningen hos Lindroth II, S- 368-370. '-5 T.ex. De testamentis, resp. Isr. Stickman, 1686; 22 s.; 4:o. *■2'’ Påståendet, sombaserar sig på yttranden i dedikationer, gratulationer (ibland av preses) och förord, gäller med reservation för dissertationerna nr. 13-15 och 28 i Lidén, vilka inte finns i Kungl. biblioteket. Dissertationen De sententia & re judicata, resp. Job. Berglind, 1703; 168 s.; 8:o (nr. 30 i Lidén) saknar direkta påståenden omförfattarskapet, men Berglind var liksom de flesta respondenterna kunglig stipendiat med sk\ ldighet att visa sina färdigheter genomatt disputera. Nettelbladts samling innehåller dissertationerna nr. 6, 7, 9, 12, 15 och 18 enligt Lidéns katalog. Nettelbladt, Prarfatio, s. 6 och 8. N:ris 3, 16 och 30 i Lidéns katalog; den fjärde dissertationen hade ventilerats i Lund under Rikhard Ehrenborgs presidium. De processu judiciali hodierno Regni Svecici (resp. Sam. Psilander, 1697; 24 s.). US
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=