46 dius’ roll rätt passiv, men annars var han en aktiv preses, som medverkade i flera betydande dissertationer. Dissertationerna för Lundins består av den vanliga blandningen av främst civil- och processrättsliga arbeten, men i några dissertationer framträder preses’ särintressen. Den samma år som »Zamolxis» utkomna dissertationen »De legibus Hyperboreis» (resp. Laur. Welt, 1687; 79 s.; 4:o) är av samma slag som preses’ större arbete och överträffar i övertagandet och vidareutvecklandet av rudbeckianiska stolligheter t.o.m. det som Lundius lyckades åstadkomma. Respondenten Welt, som på titelbladet uppträdde som »juris & antiquit, studiosus», betecknades i en gratulation somförfattaren — ett påstående, som, omdet stämmer, återigen tyder på det ofta nära samarbetet mellan preses och respondent. Welt visade dock en viss självständighet: inte Zamolxis, utan den kretensiske kungen Minos (namnet kommer av svenskans ’man’ eller ’minnur’; gen. ’mans’, ’minnurs’och blev så småningomen kungatitel), somenligt källorna var en främling på Kreta och därför naturligtvis en svensk kung och som tidigare regerat i Uppsala, var den förste lagstiftaren. Minos hade hjälp av sin bror Radamanthus, vars kärnsvenska namn (’Rademan’= rådman) senare blev en kunglig medhjälpares titel.'I förbifarten understödde författaren enväldet med påståendet, att Sverige sedan äldsta tider varit ett arv'rike, och dissertationen slutar helt följdriktigt med en devot hyllning till Karl XI.*-° Welt befann sig i det hela dock i gott sällskap, Georg Stiernhielmförfäktade i en ett par år tidigare postumt utkommen avhandling tesen att Herodotos’ hyperboréer, »övernordlingar», i själva verket hade varit svenskar.'-* Dissertationerna under Lundius användes också till försvar och propaganda för det nya statsskicket. I dissertationen »De obligatione civis Svionici» (resp. Dan. Forelius, 1686; 118 s.; 4:o) behandlade respondenten/författaren endast undersåtarnas skyldigheter mot konungen. Forelius förfäktade ivrigt den tolkning av ständernas svar från år 1682, att hela lagstiftningsmakten tillkom kungen, även omhan gav undersåtarna en rätt att underdånigast framföra sina tankar i samband med lagändringar.'^2 Dissertationens tendens kan bäst framställas genomatt återge slutorden: »Vivat vLternumCarolus XI, Orbis Hyperborei Caput et Moderator Augustissimus, Patria: Pater Optimus!» Det har dock framhållits, att dissertationen saknar uttryck för den av det karolinska enväldet omhuldade teokratiska statsläran.'22 I dessa frågor kunde man inte vara försiktig nog. Lundius, som vakade också över sina kollegers politiska renlärighet, fann det efter det kungliga brevet av år 1689 bäst att själv skriva den teLundius/Laur. W^e/f (1687), s. 64-67. ’-0 Lundius/ Laur. Welt (1687), s. 57 f. och 78 f. Sådana avslutande hyllningar till kungen år vanliga i dissertationerna för Lundius, men saknas t.ex. i de samtida dissertationerna för Aurivillius. '-1 Se Lindroth II, s- 269. ■-2 Lundius/ Dan. Forelius (1686), s. 94 ff. '-3 .Malmström II, s. 142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=