30 Då såväl Kloot somRålamb skaffade sig Loccenius’ approbation till sina arbeten (se nedan p. 4. och 5.), är detta ett tecken på Loccenius’ ställning somden svenska rättsvetenskapens ’grand old man’. Loccenius var länge en erkänd auktoritet i svensk rätt, och hans »Synopsis juris privati» fungerade i Uppsala som underlag för föreläsningar åtminstone ännu på 1710-talet.■*' Loccenius’ eftermäle har senare dock varit mera blandat. Ingen har betvivlat hans lärdom, flit eller personliga integritet, men man har betraktat honomsom en representant för den tysk-romerska rättsvetenskapen och ansett, att han saknade blick för den svenska rättens egenart. “ Det har också påståtts, att Loccenius somutlänning inte helt behärskade det medeltida svenska lagspråket, och ett ofta nämnt exempel på hans bristande insikter i svensk rätt är, att han ursprungligen betecknade skattebonden som en emphyteuticarins (legotagare), även omhan senare rättade sitt misstag. Loccenius var själv medveten omsina svårigheter somutlänning. I den första upplagan av sitt lexikon konstaterade han, att läsaren säkert förundrade sig över att en person, som inte hade svenska till modersmål, gjort ett sådant arbete. Han åberopade sig dock på, att han använt sig av mera sakkunniga forskares skrifter, och hoppades, att lärda läsare också skulle göra honom uppmärksampå eventuella misstag."^"^ Då det gäller beroendet av den tysk-romerska doktrinen, uppgav Loccenius i »Synopsis juris privati», att han hellre följde själva texten i Corpus luris än senare kommentarer."^-^ Redan på verkets första sidor blir dock hans beroende av samtida tysk-romersk rättsvetenskap uppenbart."^^ Då man klandrat Loccenius’ beroende av tysk-romersk rätt, tycks man emellertid i allmänhet ha glömt, att redan universitetets statuter föreskrev en rättsjämförelse i undervisningen och att en rättsjämförelse vid behandlingen av inhemsk rätt var karakteristisk för usus modernus.'^^ Negativa ställningstaganden till Loccenius’ metod kan ses somett uttryck för nationalistiska tendenser i äldre svensk rättshistorisk forskning."*^ På senaste tid har man också i högre grad betonat det positiva i Loccenius’ rättsvetenskapliga gärning. 43 3.2.3. Mikael Wexionius och juridiken i Åbo Den svensk-finska rättsvetenskapen fick även i Åbo en kortlivad blomstringstid kring mitten av 1650-talet. Johan Stiernhöök utnämndes till den förste pro- ■*' Se Malmström11, s. 111 och 153. .Almquist, s. 115 i{.;Jägerskiöld, s. 38 ff.; Hafström, s. 128 f. Se t.ex. Almquist, s. 116. Loccenius, Lexicon, förordet. Loccenius (3. uppl.). Prolegomena. Detta betonas även cl\ Jägerskiöld (SBL 24, s. 79). Loccenius hänvisar redan i den första dissertationen i detta verk till bl.a. Grotius (s. 2-5), Tabor (s. 1 o. 7), Ziegler (s. 2), Hahn (s. 7) och Wesenbec (s. 7). Luig, s. 90 f. ■*** Se ävenJägerskiöld, s. 38; jägerskiöld, SvJT 1963, s. 33. Malmström11, s. 106-111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=