29 med eget omdöme eller förrättningspraxis, utan Loccenius hänvisade nu till lagens anda och riksrådets samt hovrätternas avgöranden som subsidiära rättskällor.-"' Juridiska lexika hade blivit allmänna redan på 1500-talet,och till Loccenius’ skrifter hör en svensk-latinsk ordbok, »Lexicon Juris Sveo-Gothici» (1651; opag., 169 s; duodes), somäven den utkomi nya förbättrade upplagor (2. uppl. 1665; 267 + 16 s.; 8:o; och 3. uppl. 1674; 186 s.; 8:o). Ordboken har på slutet ett »Appendix seu Explicatio VerborumGotho-Teutonicorumluris Feudalis», i vilket en mängd feodala termer påstås vara av germanskt (longobardiskt, gotiskt och saxiskt) ursprung.Den andra upplagan innehåller också en säkert välbehövlig »Lengd och Vthtydning på gambla Orden, somfinnas uthi Swenska Laghbökerne på wårt nu brukeliga Swenska tungomål korteligen öfwersatt».- Loccenius var vidare en flitig översättare av svenska lagar till latin: »Svecia: Regni Leges Provinciales» (landslagen) och »Svecia: Regni Leges Civiles aut Civitatum» (stadslagen; båda 1672, nya uppl. 1675), vilka även innehåller några korta kommentarer. Stadslagen har som bilagor översättningar av 1614 års rättegångsordinantia och domarreglerna samt »Regulx Juris SveoGothici», allmänna principer, som Loccenius excerperat ur svensk lagstiftning och kommenterat. Översättningarna av Västgötalagen (1695) och Upplandslagen (1700) utkompostumt. Loccenius var dessutompreses för talrika juridiska disputationer (se nedan 3.4.). Loccenius var också en flitig författare av statsvetenskapliga och historiska arbeten. Även om en redogörelse för dessa verk inte hör till denna undersökning, kan det nämnas, att han i Amsterdampublicerade ett omfattande arbete i något, somkunde kallas »statsklokhet», »Dissertationumpoliticarumsyntagma ... libri quatuor» (1642, 2. uppl. 1644). Till Loccenius’ viktigaste arbeten hör hans svenska kulturhistoria»AntiquitatumSveoGothicarum... libri tres» (1647 och senare uppl.), somförfattaren angav vara en frukt av sin verksamhet somprofessor i historia.Arbetet, som har ett delvis rättshistoriskt innehåll, har betecknats som banbrvtande på grund av användandet av medeltidslagarna som källmaterial.Loccenius behandlade Sveriges politiska historia i det officiella beställningsarbetet »Rerum Svecicarum Historia» (1654; 426 s.; 8:o), i vilket författaren visar sin kritiska inställning till Sveriges äldsta historia genom att börjaframställningen först med kung Björn III, somskall ha regerat i Birka vid Ansgars ankomst dit.'^^ Loccenius, Jus m.iritimum(3. uppl.), s. 139. Diibcck, s. 56. Se Loccenius, Lexicon och Loccenius, Lexicon (3. uppl.), s. 177-183. Loccenius, Lexicon (2. uppl.), s. 207-267. Se Loccenius, Antiquitates, Prxfatio. Lindroth II, s. 308. Se Lindroth II, ,s. 306. 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=