27 Institutiones: person- och familjerätt (kapitel 1-4 = bok I i Institutiones), sakoch testamentsrätt (kap. 5-8 = bok II), arvs- och obligationsrätt (kap. 9-23 = bok III) och straff- och processrätt (kap. 24-30 = bok IV). Vissa rättsdiscipliner, t.ex. länsrätten och växelrätten, men även framställningen av besittning, har inte fått någon plats i systemet, utan de behandlas i en samling fristående dissertationer i slutet av boken.2' Loccenius’ framställningav den offentliga rätten har betecknats somden första systematiska översikten av Sveriges statsrätt;-- ett påstående, som är såtillvida berättigat, att Wexionius’ »Politica» (1646; se nedan, 3.2.3.) bestod av en samling fristående dissertationer. Ämnet var känsligt. Den publicerade texten var den fjärde versionen av ett manuskript, som Loccenius hade skrivit redan på 1630-talet. Axel Oxenstierna skall dock ha avrått från en publicering, eftersom Sveriges författning enligt honomvar så svårförståelig.-^ I sju korta kapitel behandlar Loccenius den offentliga rättens begrepp, fundamentallagarna, kungens och kronans rätt, riksrådet, stånden och deras privilegier, riksdagar och domstolsväsendets organisation. Skillnaderna jämförda med framställningen av privaträtten är iögonenfallande redan, då det gäller delarnas omfång. Man kan säga, att Loccenius i enlighet med tidens synsätt tycks ha betraktat den offentliga rätten som ett bihang till privaträtten. Också delarnas titlar betonar det olikartade källmaterialet. Framställningen av den offentliga rätten bygger nästan uteslutande på inhemsk rätt, trots Loccenius’ hänvisning till att man också i Romkände till den offentliga rätten och trots att den offentliga rättens begrepp definieras med hjälp av Digesta.Hänvisningarna till utländsk rätt är annars påfallande få och gäller då ofta antika källor.--'* Loccenius’ framställning är klar och redig, men ingenting tyder på att han speciellt beaktat systematiken. Indelningen grundar sig enligt Loccenius på den offentliga rättens olika objekt.-** Bland Loccenius’ övriga juridiska arbeten bör främst nämnas hans första bok, som även behandlar svensk rätt, »Exercitationes juris» (1639; opag.; 8:o). I denna samling av elva dissertationer jämför författaren enligt underrubriken, förutom andra folks lagar, främst romersk rätt med svensk rätt för att klarlägga stadgandenas grund och lämnar vid behov avgörandet till den gudomliga rät- -■ Loccenius (3. uppl.), s. 769 tf. Om Loccenius’ systematik, se närmare Björne, Nordische, s. 116 tt. -- Clason, StT 1901, s. 176. Om Loccenius’ Jus publicum och dess olika versioner, se även Runehy, s. 237 fl. Clason, StT 1901, s. 109 ft. och 122 ff.; Runehy, s. 250 ff.; SBL 24, s. 78. -■* Loccenius, Jus publicum, Prxfatio och s. 1 ff. Loccenius, Jus publicum, s. 5 (Aristoteles), s. 36 (Plinius); se dock s. 58 (Bodin). Loccenius, Jus publicum, s. 3. Om Loccenius’ offentliga rätt, se även Björne, Nordische, s. 125 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=