26 3.2.2. Johannes Loccenins Den förste juris professorn i Uppsala, den berömde historikern Johannes Messenius (1579-1636) har inte lämnat några spår efter sig i den juridiska litteraturen med undantag av förordet till Ragvald Ingemundssons latinska översättning av Magnus Erikssons landslag (1614).'‘^ Den i Holsteinfödde och i Sverige naturaliserade Johannes Loccenius (1598-1677) blev därmed Nordens förste institutionalist och grundläggaren av en svensk systematisk rättsvetenskap av europeiskt snitt. Loccenius var från år 1625 framtill slutet av 1660-talet verksam vid Uppsala universitet somprofessor i historia, skytteansk professor, juris professor först i romersk, senare i svensk rätt och överbibliotekarie. Hans sammanlagda tryckta produktion är imponerande även enligt nutida mått. Dessutomfinns åhöraranteckningar från hans föreläsningar bevarade.Loccenius’ huvudarbete är den första Institutionesläroboken i gällande svensk rätt, »Synopsis juris ad leges Sueticas accomodata», vars första upplaga utkom år 1648 (Prolegomena och Pra:fatio 848 s. + Index; duodes). Bokens spridning och popularitet ledde till att en »rättad och utökad» andra upplaga komut redan år 1653 (Prolegomena mm. + 391 s.; 8:o). Den tredje återigen förbättrade och utökade upplagan från år 1673 har titeln »Synopsis juris privati ad leges Svecanas accomodata» (prolegomena mm. + 948 s. -i- Index; 8:o), därför att Loccenius samtidigt publicerade sin kortfattade översikt över Sveriges offentliga rätt, »Synopsis juris publici Svecani» (Prarfatio -i- 80 s; 8:o). Loccenius’ Institutioneslärobok är redan enligt titeln ett arbete, i vilket privaträtten anpassats till svensk rätt. Grunden är alltså tysk-romersk rätt, som Loccenius var starkt beroende av. Hans viktigaste förebilder var bl.a. Matthias Wesenbec och Johannes Hopper, representanter för den nederländska skolan, och tysken Heinrich Hahn.'^ Av naturrättslärarna kände Loccenius främst till Grotius, somciterades flitigt, men vars svstematik dock inte påverkade Loccenius’ arbete.’^ Loccenius var för övrigt en av de första, som riktade uppmärksamheten på Grotius i Sverige.’^ Det är naturligt, att Loccenius avstod från en egen systematik. I inledningen beklagade han med hänvisning till den franske juristen Gujacius, att ordningen i Institutiones inte alltid hade tillämpats tillräckligt noggrant.'"^ Rättens föremål var de bekanta personce-res-actiones.-^ Verkets uppbyggnad följer ordningen i Sc liiifström, s. 124. Se MalmströmII, s. 85 och 108. Loccenius använde citat ur Hoppers och Hahns verk som motto för sin bok. Halms huvudarbete, som Loccenius ofta (t. ex. s. 7) hänvisade till, är en kommentar till ^X esenbecs Paratitla. Bland övriga av Loccenius citerade forskare kan nämnas Carpzov, Hotomannus, Mevius och Schneidewin. ’’ Loccenius (3. uppl.), s. 2-5, 21 osv. Runeby, s. 173 f.; MalmströmII, s. 40 not 39. Loccenius (3. uppl.). Prolegomena. Loccenius (3. uppl.), s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=