21 Olaus Petri har uppenbarligen skrivit sina domarregler för att motarbeta det under Gustav Vasa av allt att döma vanliga missbruket att använda rättsskipningen somett medel att öka kronans inkomster. Författaren vänder sig upprepade gånger mot orättfärdiga sakören, och han uppmanar domarna att besinna, att de är insatta av Gud i sitt ämbete, att de är till för folkets skull och att de därför inte får medverka i denna olagliga praxis. Då det gäller domarreglernas närmare innehåll, hänvisar jag till lagböckerna i Sverige och Finland, och då det gäller Olaus Petris källor, till specialundersökningarna i ämnet. Det kan dock nämnas, att Olaus Petris källmaterial är mycket skiftande: gammal svensk lag och sedvana, romersk, kanonisk och tysk rätt. Bibeln och Luthers skrifter.^ Olaus Petris domarregler fick med tiden en med lag jämförlig ställning som rättskälla och inverkade i synnerhet på bevisrättens utveckling i Sverige (se nedan III 4.1.-2.). Trots att den juridiska fakulteten i Köpenhamn återupptog sin verksamhet år 1539, är den rättsvetenskapliga litteraturen från fakulteten mycket sparsam under 1500-talet, och börjar egentligen först med Nicolaus Theophilus (1541-1604, professor från 1580).® Den liksomsina företrädare tyskfödde Theophilus har lämnat efter sig fyra övningsdissertationer, och han skrev dessutom en dissertation om förmynderskap, »Theses de tutela» för Jonas Charisius’ doktorspromotion år 1603.^ Av övningsdissertationerna behandlade två dråp, »Theses de homicidio» (1596) och »Theses juridicce de homicidio legitimo» (1599), den senare tillåtna sådana. I en avhandling omvittnen, »Theses de testibus forensibus» (1591) framställdes bl.a. den legala bevisteorin (se även III 4.1.), och den sista dissertationen »De privilegiis studiosorum» (1603) dryftade studenternas privilegier. Dissertationerna baserar sig främst på romersk rätt, men innehåller enstaka hänvisningar också till dansk rätt.*° Theophilus gav vidare år 1584 ut en liten bok med titeln »De Diuersis Regulis luris antiqui». Boken, somånyo givits ut år 1984 tillsammans med en dansk översättning med titeln »Theophilus’ gyldne retsregler», kan även den betecknas som en samling hrocardica}'^ Boken var tydligen avsett för undervisningen i romersk rätt och är därmed den första läroboken i juridik i Norden. Boken är dock inte en självständig bearbetning utan, såsom underrubriken anger, en källutgåva av den sista titeln i Digesterna, 50.17, somhade samma rubrik som boken. D50.17 innehåller allmänna rättsprinciper och rättsregler med allmän- ^ Sc Schmidt, Richterregeln, passim. ** Theophilus’ företrädare Albert Knoppert (professor 1549—1579) hade dock skrivit två till namnet kända, men sedermera försvunna dissertationer; seJargensen, s. 45; Tamm, Retsvidenskaben, s. 57 not 1. Jorgensen, s. 51; Tamm, Retsvidenskaben, s. 60. T.ex. Theophilus, De privilegiis, tes XXXV. Om Theophilus’ dissertationer, se närmare Tamm, Retsvidenskaben, s. 58 ff. ” Så även Tamm, Theophilus, s. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=