151 ansats till ett krav på specialisering i ett skede, då man överhuvudtaget först började utbilda yrkesjurister, återkommer i själva texten. Hoier konstaterade först i förordningens anda, att underrättsdomare, skrivare och prokuratorer inte behövde så gedigna kunskaper som högre instansers domare. Han förordade också en specialisering för å ena sidan domare, å andra sidan förvaltningsämbetsmän. Vid tingen behövde man närmast kunskaper i privaträtt, vilka dock kunde undvaras av dem, som brukades i rikets offentliga angelägenheter och somfrämst måste känna till statsrätten, länsrätten och lagstiftningskunskapen.--'’ Den publicerade delen innehåller endast en kort inledning och de tre första kapitlen »Om de Ting, som bor foregaae det Juridiske Studium», »Om den Guddommelige almindelige Rarttes Studio» och »Omden Danske og Norske privat Jurisprudentz».-^ Av innehållsförteckningen framgår dock, att Hoier hade för avsikt att i sammanlagt tretton kapitel behandla dessutom dansk och norsk rättshistoria (IV), gamla tyska, engelska och svenska lagar (V), rättsordningarna i Slesvig (VI), Holstein (VII) samt Oldenburg och Delmenhorst (VIII), romersk rätt och dess användbarhet i dubbelmonarkin (IX), liksomkanonisk rätt och dess användbarhet (X), kyrkorätten (XI), Danmarks, Norges och Slesvigs statsrätt (XII) samt slutligen Tysklands statsrätt och dess betydelse i den danska monarkin (XIII). Verket var avsett att innehålla de för en rättsencyklopedi typiska delarna: metodologi, rättskällelära, historik och översikt över rättsordningen. Man har allmänt påpekat, att Hoier var en lärjunge till Thomasius, och betonat Thomasius’ betydelse för Hoiers juridiska produktion.Hoier försökte inte heller själv dölja detta beroende.-^ Han godtog i sin rättsencyklopedi Thomasius’ tankar, både då det gällde naturrättens och den gudomliga rättens natur samt nyttan av romersk rätt (III 1.3.1.) och motståndet mot häxförföljelser (III 3.2.) och ställde sig i sina föreläsningar kritisk mot användandet av tortyr (III 4.2.). Den utkomna delen och innehållsförteckningen visar också till sin disposition ett nära beroende av Thomasius’ ovan nämnda »Summarischer Entwurf». Thomasius’ skrift börjar med en ingående framställning av pr^ecognita iuris och behandlar därefter privaträtten, statsrätten och kyrkorätten, medan Hoier ville framställa kyrkorätten före statsrätten. I framställningen av juridikens hjälpvetenskaper behandlade Thomasius vetenskaperna och i synnerhet rättsvetenskapen och dess studium, filosofi och historia, de filosofiska riktningarnas historia, grammatik och retorik m.m., logik, metafysik och pneumatik, matematiska vetenskaper och fysik, sedelära, naturrätt och levnadsklokhet samt Hoier, s. 6. Ett utförligt referat av »Idex’» finns i TroelsJorgensen, s. 248-260. Kojod Ancher 1755, s. 51 f.; Dahl, s. 120 ff. TroelsJorgensen, somjämfört »Idex» med Thomasius’ »Summarischer Entwurf», medger (s. 259) stora likheter, »men at tale om kopiering ... vil vxre ganske forfejlet». Se Hoier, s. 30 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=