147 3.1. Förordningen omjuridisk examen 10.2.1736 Medan häradsrätternas juridiska sakkunskap var rätt god i Sverige-Finland, åtminstone efter avskaffandet av det s.k. lagläsarväsendet år 1680, klagade man i Danmark-Norge i början av 1700-talet allmänt över de olärda birke- och herredsfogdarna, somutgjordeförsta instans på landsbygden. Främst var det dock bristen på dugliga och lärda advokater, som fick myndigheterna att överväga införandet av en juridisk ämbetsexamen, i synnerhet som de akademiska graderna, juris licentiat och juris doktor, enligt universitetsstatuterna från år 1732 var förbehållna äldre framstående ämbetsmän.^ Här är det inte skäl att närmare gå in på förordningens tillblivelse och den ofta dryftade frågan omHoiers andel i förordningens uppkomst."^ Det kan dock nämnas, att förordningen saknade utländska förebilder, och att man närmast byggde bestämmelserna på den teologiska ämbetsexamen, somhade införts redan år 1629.^ Liksom den svenska förordningen tretton år senare begränsade sig den danska förordningen om juridisk examen (här: F 1736) till att reglera examina för blivande domare och advokater, men därmed upphör likheterna. I Danmark-Norge förbehölls disputationsformen för dem, somvilleförvärvajuris licentiats eller doktors grad, medan ämbetsexamen bestod i ett offentligt förhör. En annan skillnad är, att medan man i den svenska förordningen lät professorerna bestämma både de nödiga kunskapernas innehåll och kvalitet, innehöll F 1736 noggranna bestämmelser om kunskapernas art och vitsord.^ Författarna till den danska förordningen var också realistiska nog att införa en lägre, privat examen på danska för personer, sominte kunde latin och som närmast siktade till de dåligt avlönade tjänsterna i underrätterna. I den egentliga ämbetsexamen på latin kunde man erhålla tre olika vitsord, hand contemnendus, hand dlaudahdis och laudabilis. Kvaliteten på examinandens kunskaper inverkade visserligen på vitsordet, men det angav i första hand den mängd juridiskt stoff, som examinanden läst, och vitsorden kan därför jämföras med de ännu under detta århundrade använda skalorna ett—tre betyg vid svenska och approhatur-curn lande approhatnr-landatnr vid finländska universitet. Här nämns endast de kvantitativa krav, som ställdes, eftersom de utgjorde grunden för behovet av kurslitteratur. F 1736 krävde för det lägsta vitsordet kunskaper i naturrätt, DL, NL och dansk-norsk process samt terminologin i Institutiones. För de högre vitsorden fordrades vidare kunskaper i ins gentinm & nniversale, inrisprndentia romanogermamca och dess olikheter jämfört med dansk rätt samt grunderna av ins militäre &jnspnblicnm nniversale danienm och germanienm. Examensbeviset skulle vidare förses med ett omnämnande, omexaminanden visat kunskaper i ^ Sej0rgenscn, s. 88 t. Badcn^ s. 75; Schlcgcl, Juridisk, s. 114; Jorgensen, s. 95; Dahl, s. 123 f. ^ Jffygensen, s. 97. ^ F 10.2.1736 har senast tryckts i TammI, s. 174 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=