122 resp. Bergc B. Frondin; 1784, 31 s.). Efter en inledning behandlas först begreppet inbördes testamente och detta testamentes ursprung antingen i naturrätten eller i den positiva rätten. Sedan följer frågan omvemsom har rätt att göra ett inbördes testamente, de formkrav sombör iakttas, hur mycket man kan testamentera, möjligheten att ensidigt återkalla ett inbördes testamente och slutligen testamentes ogiltighet samt sådana frågor, som hör till en rättegång ominbördes testamente.Författaren hänvisar till Grotius samt Zieglers och Henr. Coccejis kommentarer till denne, Pufendorf och Heineccius’ naturrättsframställning och vidare bl.a. till Struves »Syntagma» och Hoppers Institutioneskommentar. Även fransk litteratur förekommer och representeras av ett långt citat (Domat).Av inhemsk litteratur nämns Stiernhöök, Nehrmans Jurisprudentia Civilis, Hadorphs förord till Dalalagen samt dissertationer av Rabenius och Colling. — Ytterligare ett arbete, somklart avviker från flertalet och som med säkerhet skrivits av respondenten, är »Academisk Afhandling om Hall-Rätter» (resp. Gust. Fredr. Wadström, 1787, 34 s.). Respondenten uppges på titelbladet vara extraord. kanslist vid kontrollverket. Mot vanligheten har avhandlingen en indelning i kapitel, kapitelrubriker och långa fotnoter (vilka innehåller tullstatistik). Den mest bekanta av de under Hernberghs presidium ventilerade dissertationerna är Thorilds nämnda »Critik öfver Montesquieu», även den ett undantag främst då det gäller ämnesvalet. Enligt uppgift glänste Thorild vid den stormiga disputationen.-^- Själva dissertationen är dock en banalitet, somnärmast har betydelse som ett exempel på Thorilds exalterade språkbruk och på Intresset för Montesquieu i Norden (se III 5.). Thorild själv skall ha påstått, att dissertationen var »ett rafs af några timmar», och man kan helt instämma med Annerstedt, då han konstaterar, att Thorild framför sina åsikter utan något stöd av bevisning och att de emellanåt är nästan obegripliga för vanligt sunt förnuft.-^-^ Den lilla skriften består av endast femsidor, varav drvgt en sida ägnas åt temat »Montesquieu är stor, men sanningen (läs: Thorilds egna tankar) är större». De ovannämnda dissertationerna är av allt att döma författade av respondenterna, vilket i själva verket torde vara fallet med en stor del av dissertationerna under Hernbergh. Också avhandlingarna i serierna verkar i allmänhet vara skrivna av respondenterna. I åtminstone fyra serier börjar senare delar med en hänvisning till att en annan respondent författat den tidigare delen, varefter respondenten berättar om vad han själv avser att behandla.A andra sidan Se Hernbergh/B. B. Frondin (1784), s. 2. Hernbergh/B. B. Frondin (1784), s. 2 ff. och s. 16. Hernbergh/B. B. Frondin (1784), s. 4 ff. Se Annerstedt II1,1, s. 640 f. Annerstedt HI,1, s. 639. Om Skatte-Hcmman, II, resp. C. Fr. Furtenbach (1784), s. 21; De cit.itionibus, II, resp. M. J. Ljungberg (1783), s. 17; OmSk.ittskvldigJord, II, resp. Isaac. Wallerius (1783), s. 23; Omde besvär och skyldigheter, som åtfölja Skattehemman, II, resp. S. Ol. Elfving (1785), s. 3; III, resp. Lorentz Borelius (1785), s. 3. 260
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=