119 Adquirendi Jura et Obligationes, et de Contractibus och VI. De Factis, Conservatione, Amissione et Expletione J. et O., Regulis Juris et Chronologia Juridica.-'*''* Den sista dissertationen slutar med orden »Finis Jurisprudentia: Positiva: Generalis». Den första delen är därmed slutbehandlad. Eventuellt planerade senare delar av verket utkom aldrig. Rabenius’ verk följer till sin uppbyggnad delvis Nehrmans Jurisprudentia civilis. De tre första dissertationerna motsvarar i stort sett de fyra första kapitlen i Nehrmans första avdelning »Hvad som fodras til ett grundeligit Lag-Wctt». Den fjärde dissertationen motsvaras av kapitlen I-IVi Nehrmans andra avdelning »Om Ägande rätten och thes Förwärfvande i allmänhet». Den femte dissertationen innehåller i huvuddrag de frågor, som behandlas av Nehrman i kapitlen V-VIII i den andra avdelningen och första kapitlet av den tredje avdelningen »Om Ägande Wäldetz och andra Rättigheters förwärfvande genom Contraeter och Afhandlingar», medan den sista dissertationen inte har någon motsvarighet hos Nehrman. Då Rabenius förser den utgivna dissertationsserien med beteckningen pars generalis, är detta emellertid någonting nytt: en allmän del, somjust från och med denna tid började inleda läroböcker i såväl naturrätt som positiv rätt i Tyskland.Rabenius konstaterar själv, att det i rättsvetenskapen ständigt återkommer vissa begrepp och sanningar, certde notiones & veritates, utan vilka det är omöjligt att behandla rättsvetenskapens olika områden; dessa sanningar omtalas i den allmänna positiva rättsvetenskapen, iurisprudentia positiva generalis.Rabenius hade ju studerat i Göttingen, där Johann Stephan Piitter propagerade för en allmän del, åtminstone i framställningar av privaträtten. Rabenius’ dissertationsserie är i praktiken en framställning av privaträttens allmänna läror; så har t.ex. sådana framställningar även senare ibland avslutats med ett avsnitt omjuridiska tidsbestämmelser.--'’- Rabenius’ dissertationsserie har i betydande grad inverkat på Calonius’ föreläsningar i civilrätt (se nedan 2.3.7.3.). På 1800-talet minskade verkets betydelse snabbt. Schrevelius och Montgomery nämner dock arbetet, visserligen utan kommentarer, i sina översikter över den inhemska juridiska litteraturen,--^^ Schrevelius hänvisar någon gång till det.-^"^ Tcngwall berömde Rabenius’ arbeten i allmänhet för »grundelighet, städning och nytta», och Bring ansåg, att av de civilrättsliga dissertationerna var Rabenius’ och Calonius’ de bästa.-5-'’ Redan på 1840-talet konstaterade man OmRabenius’ disposition, se även JFT 1986, s. 312. Schivar?., s. 7 ff. Rabenius, § 10. ■2-^' Piitter, s. 82 f. Se även Schn'arz, s. 9; Björne, Deutsche, s. 251. Se Björne, Deutsche, s. 253 ff. med exempel. Schrevelius I, s. 236; Montgomery, s. 237 (verket nämns tillsammans med Funeks och Brings arbeten somdels »skizzerade dels oafslutade»). Schrevelius II, s. 8. 2.S.S Tengtvall, Fidei Commisser, s. 58 not Bririg, s. 63. 248 2.S0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=