42 brott är mer etablerade brottskategorier än de stadganden som samtidigt infördes i kungabalken. Edsöresbrotten och högmålsbrotten är accepterade och etablerade brott. Frälset har förlikat sig med tanken att dessa brott stör den allmänna freden och är ett hot mot kungamakten. Det är det allmänna och kungamakten som hotas av denna typ av brott. Följaktligen blir det kronan som straffar, exekverar och konfiskerar. En del av kungabalkens kapitel kan ses somresultat av avtal mellan kung och frälse; edsöresbalkens brott var däremot förmodligen inte längre föremål för diskussion. De hade blivit accepterade som brott som behandlas av konungsräfsten. I landslagen är det ingen tvekan om att det är kungen som har rätten till 40 mark vid fredsbön, något som Upplandslagens lagkommission kanske hade svårt att acceptera. Brott mot kungens dom och brev, vilka infördes i landslagens kungabalk, hade inte alls kunnat införas i Upplandslagen, eftersomkungens anspråk på lagstiftningsmakt i denna fråga måste ha ansetts som orättmätig. Sådana kungliga förbud stred mot de ursprungliga lagstiftningsrättigheter som kungamakten hade. Men 1350 var det i mycket högre grad kungens ämbetsmän som utfärdade brev och dömde i kungens namn, vilket gjorde det möjligt för kungamakten att föra in sådana brott i kungabalken. Brott mot kungens domar och brev var nya brottskategorier i landslagen och förekommer inte i Upplandslagen. I Skänningestadgan 1284 förekommer straff för brott mot särskilda kungliga brev. Kungens lagstiftningsmakt gav honominte rätt att hävda att sådana brott föll under kunglig jurisdiktion; ändå placerades dessa i landslagens kungabalk. Den statsrättsliga läroskriften Konungastyrelsen skrevs, enligt den senaste utforskaren av denna kungaspegel Fennart Moberg, för Magnus Erikssons söner.Vi kan i Konungastyrelsen utläsa statsrättsliga åsikter som enligt författaren bygger på filosofen Aegidius Romanus; för en ärftlig monarki och för kungligt envälde (i motsats till lokalpartikularism). Kungen skall enligt Aegidius ha mesta möjliga makt och endast vara underställd naturrättens normer. Genom att studera landslagens kungabalk förstår vi att väldigt få av Konungastyrelsens tankar och idéer accepterats: valkungadömet fastställs i landslagen, vilket innebar en seger för de enskilda landskapens stormän. Å andra sidan fastslogs att det endast skulle finnas en kung över hela riket; riket var odelbart.^° I förhållande till den starka makt kungen skulle ha enligt Konungastyrelsen, inskränktes i landslagen kungens makt att beskatta, och även hans makt att förvalta/avhända sig sina inkomster begränsades. För att få en överblick över hur Magnus Fadulås stadganden införlivats, inarbetats eller på annat sätt påverkat senare lagstiftning följer nedan en sammanMoberg 1984, s. 106-107. Rikets odelbarhet (KgB 2), dvs. en krona och valrike, är enligt Lagerroth 1947, s. 19, »resultat av 1319 års stora kris».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=