126 SdmL KyB XV § 1 Comber manni misfall til at han faller i synÖ me{3 fx oc hawer byl^ulagh mej5 by warber sander at by male eller bar oc a takin wificr |>3 seal bafie man oc fx i iorb grjewa eller hrxnnx ei moghu be lif nytx.^ KrL HB 14 Huilkom man tolken dijewlskaper hender, ath han tydelag hafuer meth fxx eller androm osk^elicomdiwrom, warder han a ferske gerning widher takin eller tilbunden meth skseligom witnom oc heredz nempd, tha asghir haerezhöfdinge döma han qwikan J iordh meth sama diwre grseuas eller j elde brsennas; ey mogho the a iordene lifua. Vithis thet honom oc xr ey bar oc atakin, ligge thet til hsredznempd som annor högmsele, wasria the han, wari saklös; fella the han tha seal han iernslas oc aff biscope script taka, oc liiff behalda.*’ Schlyter 1869, s. 308. ^ Schlyter 1838, s. 35—36. Vad som talar för att Södermannalagen fungerat som förebild är beskrivningen av straffet: om gärningsmannen ertappas på bar gärning, döms han till att bli levande begravd, tillsammans med djuret, eller att brännas. Dessutom överensstämmer tillägget att en sådan människa inte får finnas på jorden. Varför har inte Upplandslagens text valts? Upplandslagen och de andra landskapslagarnas motsvarande texter är inte lika hårda i sin bedömning av brottet som Södermannalagen. Enligt Upplandslagen får den som äger djuret avgöra om gärningsmannen skall mista livet eller få förlåtelse. I Kristoffers landslag och i Södermannalagen grävs han ner levande eller bränns. Att just brännas är betecknande för högmålsbrott av denna art i KrL. Av landskapslagarna är det endast Södermannalagen sombränner den skyldige. I KrLdöms en kvinna som begått högmålsbrott genomgående till att brännas. I Magnus Erikssons landslag stenas hon däremot. Vid hor begravs, enligt KrL, kvinnan levande, vilket kan jämföras med mannen som begått tidelag och som antingen bränns eller blir levande begravd.Den som begått självmord, ett brott som endast förekommer i KrL, bränns också på bål. Något incestbrott införs inte i Kristoffers landslags högmålsbalk. Men inom ett område, som egentligen hör till kyrkans sfär, har den världsliga makten lyckats få del i böterna: fäster en man en annan kvinna, medan den förras laggifta lever, även om han sedan ej hävdar henne, höte han fyrtio marker till fyrskifte: till målsäganden, konungen, biskopen och häradet. Det skall stå till häradsnämnd, huruvida han har hävdat henne eller ej. Samma lag skall vara, om en kvinna gifter sig med en annan man.^^ Uppfattningen delas, enligt Sommar 1942, av Almquist. Holmbäck &Wessén 1962, s. 218 not 3. Holmbäck &Wessén 1962, s. 219 not 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=