125 personer som oftast tillhör olika generationer. Andra kyrkobalkar nämner enbart släktskapsbrott eller hor mellan vuxna, inte incestbrott (Upplandslagen, Hälsingelagen Östgötalagen). Olika släktskapsled tas upp i Södermannalagen, och dessa kan tolkas både somden typ av incest somnämns i stadgan 1439 och som övriga icke incestuösa men förbjudna lägersmål.Södermannalagens kyrkobalk stadgar: Alltid då lägersmål händer i skyldskap eller svågerskap inomtredje led, böte vardera till biskopen tre marker. Händer det uti tredje led böte båda tre marker. Händer det i fjärde led [. . 1439 års stadga påstår alltså att straffsatser för tidelag förekommer i lagboken men att det inte förekommer några staffsatser för incest. Tidelag förekommer i MEL, om man i MEL inkluderar vissa av landskapslagarnas kyrkobalkar. I landslagens egentliga text förekommer inte tidelag. KrL har däremot tidelagsbrottet i högmålsbalken. 1439 borde man ha uppfattat det som att Södermannalagens och Upplandslagens kyrkobalkar, eller endera av dem, tillhörde landslagen.Både i Södermannalagen och Upplandslagen finns tidelagsbrottet upptaget, men endast Södermannalagen upptar incest. Ar det i själva verket endast Upplandslagens kyrkobalk som stadgan syftar på med formuleringen »wttryktha j laghbokinne» (KBB 2, fol. 145), eftersomUpplandslagens kyrkobalk saknar incestbrott, och incestbrott enligt stadgan inte skulle finnas i lagboken. Enligt stadgan hade den världsliga makten rätt att döma tidelagsbrott, eftersom brottet enligt stadgan förekom i lagboken. Vid incestbrott mellan barn och föräldrar hade enligt sedvänjan den världsliga makten rätt att döma, förutsatt att gärningsmannen inte hunnit bikta sig. Hade gärningsmannen däremot hunnit bikta sig, blev det kyrkans sak att döma. Varken incest eller tidelag finns representerade i samtliga kyrkobalkar. Tidelag och incest beskrivs i Dalalagen, Västmannalagen och Södermannalagen. Upplandslagen saknar bestämmelser om incest men har bestämmelser om tidelag. För Södermannalagens del blir det en tolkningsfråga huruvida incest inbegrips i de lägersmål som beskrivs. Jag har tolkat det som att incest mellan barn och föräldrar inbegrips i de brott som behandlas i Södermannalagens kapitel XV men inte i motsvarande kapitel i Upplandslagen (UL KyB XV). Endast två perifera lagar nämner således uttryckligen barn och föräldrar (Dalalagen och Västmannalagen). När KrL i sin högmålsbalk återinförde tidelagsbrottet, valdes Södermannalagens text framför Upplandslagens, vilket tydligt framgår när man parallellställer texterna (min fetstil): Uppslaget till min tolkning har jag fått från en uppsats av Liljeholm 1950, i vilken han redogör för kanonisk och uppländsk komputation. Holmbäck &Wessén 1979c, s. 22. Liedgren 1956—78a påpekar att riksrådets brev till Gästrikland 1436 angående kaniketionde anför Södermannalagens kyrkobalk såsom gällande lag på området! För Gästrikland borde UL eller möjligen HL, inte SdmL, ha gällt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=