38 at see / synnerligen hoos Propheten Zachariam...» Kloot framhåller, att falska eder förtörnar Gud och att den somsvär en falsk ed, han samlar Guds straff på sitt huvud. Ytterligare kan man notera Glaudius Kloots straffrättsliga arbete Synopsis Rerum Criminalium, juxta seriem X. Praeceptorum Decalogi disposita, där han inomde tio budordens ramgår igenomden svenska lagens alla brottstitlar. I det nyssnämnda arbetet Then Swenska Lagfarenheetz Spegel ger Kloot för övrigt ännu en beskrivning av olika brott, varvid han börjar med brott mot första tavlans bud av de tio budorden. Även i 1600-talets lagförslag finner man den teokratiska synen. Gustav II Adolf skrev i ett utkast till krigsartiklar år 1621; »Konungen är Guds dom hafwande påJordene. Han är högsta dommare så i legeret som hema»^° och i ett lagförslag 1643 heter det omdomarämbetet: »EhnomDoomare böör för all tingh hafwa Gudh för ögonen, tvara een godh och Samwetis Mann, tänckiandes att samma tima och ögonbleck han dömer een annan, så dömer och then högste Domaren Gudh, hwilken ingen tingh fördoldär, honom. Likaså vittnar Kungl. Maj:ts religionsstadga 1655 samt Kungl Majits placater och stadgor omeder och sabbatsbrott från åren 1665 och 1687 samt gruvartiklarna för Stora Kopparbergs gruva 1649 om den stränga gudsdyrkan, som utmärkte ortodoxins tidevarv. Man bör också i detta sammanhang notera den religiösa syn på domarämbetet, som David Nehrman-Ehrenstråhle (1695-1769), 1700-talets främste företrädare för den juridiska doktrinen i Sverige, gav uttryck åt i sitt verk »Inledning Til Then Swenska Processum Civilem», som utkom 1732. Under hänvisning till Olavus Petris domarregler, gällande regeringsformsamt en rad bibelställen kallade han domarna för Guds befallningsmän, vilka innehade ett Guds ämbete.Nehrman-Ehrenstråhle sade vidare, att emedan gudsfruktan är en källa, mindre han av allt hjärta fruktar sin Gud.^"* Kloot, Lagfarenheetz Spegel, s. 256 ff. C. G. Styffe, Konung Gustaf II Adolfs skrifter, 1861, s. 245, punkt 20. C. J. Wahlberg, Åtgärder för lagförbättring 1633 — 1665, 1878, s. 89 f. Lagförslag af 1643 års andra lagberedning, afgifvet den 8 Augusti 1643. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 278 ff., 311, 441 ff., 1138 ff; N. Stjernberg, Kommentar till strafflagen, kap. 7, 1926, s. 2 ff. D. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning Til Then Swenska Processum Civilem, 1732, s. 22, Gap. III, § 3. - Domarreglerna, punkt 2, lyder: »Si skal ock domaren tcnckia ther vppå, at såsom han är sielff Gudz befalningsman, sä hörer ock folket, som han döma skal, Gudhi til, sä at han medh Gudz och icke sin eghen befalning och embete skal döma Gudz och icke sitt eghit folk». (J.E. Almquist, Domareregler från den yngre landslagens tid, 1951, s. 24.) I 1720 års regeringsform§ 23 sägs det om hovrätterna, att de för Guds ämbete. (Hildebrand, Sv. regeringsformer, s. 99.) De bibelställen,.som Nehrman-Ehrenstråhle hänvisar till är: Exodus 21:6, 32:8, 9 och 28, Ps. 28:6, Rom. 12:1 ochTim.2. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledn., s. 23, Gap. III, § 5. alla andra dygder flyter, så kan ingen vara en rätt domare med varur
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=