33 hela mänskligheten. Alla människor såväl överheten som de andra stånden hade fått sina uppgifter av Gud. De samtida lutherska katekeserna upptog också något, somkallades hustavlor, där man hade sammanfört olika bibelcitat, som skulle passa för varje människa och påminna och mana henne att fullgöra sin uppgift, som hon fått av Gud, d.v.s. sin kallelse här på jorden.Man kan med fog säga, att det svenska 1600-talssamhället präglades av en kristen enhetskultur med en teokratisk statsuppfattning.^^ Nära förknippad med den ovannämnda gammaltestamentliga orienteringen, den nyss nämnda sociologiska uppfattningen och den teokratiska statsuppfattningen var den stränga kyrkotukt, som utövades av både kyrkliga och världsliga myndigheter i Sverige liksompå kontinenten. Melanchthon hade strängt skilt mellan det andliga och det världsliga regementet.^"* Det andliga regementet, potestas ecclesiastica, skulle handhas av predikoämbetet och utövas genom Guds ord. Det världsliga regementet, potestas civilis, skulle däremot utövas av den världsliga överheten och angå de kroppsliga tingen. Till den världsliga överhetens plikter hörde emellertid att skydda kyrkan. Den världsliga överheten var nämligen custos utriusque tabulae och praecipuum memhrum ecclesiae. Som kyrkans beskyddare och väktare av lagens båda tavlor skulle överheten beivra och straffa brott även mot den gudomliga lagen. Potestas ecclesiastica sönderföll i potestas ordinis och potestas jurisdictionis}^ Till potestas jurisdictionis hörde nyckelmakten, jus clavium, och den skulle utövas genom Guds ords predikan och utan något kroppsligt våld, sine vi corporali. Melanchthons lära om de båda regementena anammades av de svenska kyrkomännen, men man nöjde sig icke med att utövapotestasjurisdictionis, inklusive jus clavium, endast genom förkunnandet av Guds ord. Enligt gammal medeltida sed kombinerade man den med den s.k. uppenbara s\s.r\{x.en, puhlicapoenitentia}^ Detta innebar, att en syndare skulle offentligen utstå vissa straff t.ex. betala böter, sitta på den s.k. skampallen i kyrkan under gudstjänsttid, stå framför kyrkodörren med blottade axlar, slita ris, sitta i stocken o.s.v. för att få avlösning, d.v.s. syndaförlåtelse. I offentlig syndabekännelse inför församlingen skulle syndaren tillstå sina brott och betyga sin ånger och vilja att bättra sig. 27 Redan under 1500-talet hade det hänt att även världsliga domstolar utdömt ’■ Omhustavlor, se H. Pleijel, Från hustavlans tid, Kvrkohistoriska folklivsstudier, 1951. Normann, Prästerskapet, s. 11 ff. S. Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571 - 1682, 1944, s. 9 tt. Kjöllerström, Kvrkolagsproblemet, s. 10 t. A. Thomson, 1 stocken, 1972, s. 192 fl. Se härtill Askmark, Ämbetet, s. 46 ff. ■’* H. Cnattmgius, Den centrala kvrkostyrelsen i Sverige 1611 — 1636, 1939, s. 220 ff; Thomson, I stocken, s. 200 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=