29 2.1.2. Det kulturella läget Den kulturella standarden i Sverige var låg internationellt sett ända fram till och med de första årtiondena på 1600-talet. Visserligen hade Sverige rönt inflytande från den samtida kontinentala kulturen redan under medeltiden och 1500-talet, framför allt genom kyrkans förmedling, men ville man skaffa sig högre utbildning, var man tvungen att fara till de utländska universiteten. Så gjorde också många svenskar, framför allt de, som önskade göra karriär inom kyrkan. Tidigast for man till de norditalienska universiteten, därefter till de franska, främst universitetet i Paris, så till universitetet i Prag och slutligen till de syd- och nordtyska universiteten.^ 1477 grundades det första universitetet i Sverige, Uppsala universitet. Tyvärr kom verksamheten vid det nygrundade universitetet att i stor utsträckning lamslås under 1500-talet i samband med reformationens införande. Kulturlivet i Sverige blev så gott somhelt utarmat.^ Det kulturella läget förbättrades något under senare delen av 1500-talet och början av 1600-talet, varvdd även verksamheten vid Uppsala universitet återupplivades."* Det var emellertid först på 1620-talet somUppsala universitet förvandlades till ett lärosäte av god europeisk klass.Det var framför allt kung Gustav II Adolf, som genomdrev denna standardlyftning. Dels behövde man i stormaktstidens Sverige välutbildade ämbetsmän och präster, dels var det en nationell heder att främja det kulturella livet. För denna undersökning om erkännandet i svensk processrätt är det emellertid av vikt att observera, att de professorer, som under 1600-talet undervisade i de juridiska ämnena vid Uppsala universitet och vid det 1668 grundade universitetet i Lund liksom övriga företrädare för den juridiska doktrinen under 1600-talet antingen var svenskar, somstuderat vid utländska universitet, eller till Sverige inflyttade utlänningar.^ Somexempel på dylika rättsvetenskapsmän, somantingen var svenskar till börden men bedrivit studier vid utländska universitet eller utomlands utbildade utlänningar, som inkallats som universitetslärare till Sverige, kan nämnas Johannes Loccenius (1598-1677), som var tysk till börden och härstammade från Holstein men som 1625 hade inkallats av Gustav II Adolf till Sverige, varvid han utnämnts till professor i historia vid Uppsala universitet. Sedermera överflyttades han till lärostolen i romersk rätt och efter ytterligare ett par år - Se härtill S. Lindroth, Uppsala universitet 1477-1977, 1976 s. 9 ff; Å. Malmström, Juridiska fakulteten i Uppsala, 1976, s. 10-47; Å, Malmström, Ur den juridiska fakultetens historia, 1976, s. 13 ff; Å. Säliström, Bologna oeh Norden intdl Avignon-påvedömets tid, 1957, s. 151 ff. ' Lindroth, Uppsala universitet, s. 21 f.; Malmström, Juridiska fakulteten, s. 112 ff. ■' Lindroth, Uppsala universitet, s. 22 ff.; Malmström, Ur den juridiska fakultetens historia, s. 19 f. ^ Lindroth, Uppsala universitet, s. 41 ff.; Malmström, Ur den juridiska fakultetens historia, s. 20 ff. B. Lindberg, Naturratten i Uppsala 1655-1720, 1976, s. 6; Malmström, Ur den juridiska fakultetens historia, s. 19 ff; S. Jägerskitdd, Studier rörande receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid, 1963, s. 32 f., 37 ff; K. Johannesson, Uppsala universitet och 1600-talets Europa, 1982, s. 23 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=