14 positionalförfarande men väl eventualmaximen, vilket medförde, att båda parterna i processen förde fram mycket material, som icke hörde till saken. För säkerhets skull ville man ta med så mycket som möjligt, så att man icke skulle bli överraskad av motparten och under processens gång bli stående svarslös inför motpartens angrepp och påståenden. Liksom i den sachsiska processen införde man även i der gemeine Prozejl en bevisdom, Beweisurteil, Beweisinterlokut, varigenom processen delades upp i två avsnitt. Från den tidigare kammarrättsliga processen övertog man det skriftliga och icke offentliga förfarandet och förhandlingsmaximen. Vidare tillät man ingen fri bevisprövning utan domaren var skyldig att följa givna bevisregler. Der gemeine Prozejl blev aldrig den lyckade processform, som man hade hoppats. Tvärtomvisade den sig alltför omständig och trög. Dessutom tvingades parterna att i stor omfattning vända sig till advokater för att få behövlig hjälp i det stundomrätt snåriga processförfarandet. Behovet av en ny processreform blev med tiden allt större. I Österrike genomfördes en dylik reform i samband med antagandet av Josephs II. Allgemeine Gerichtsordnung 1/5 1781, vilken i något senare överarbetningar komatt tillämpas i olika landsändar. Man fasthöll vid förhandlingsmaximen, eventualmaximen och uppdelningen av förfarandet i två avsnitt med en bevisdom, Beweisurteil, som avslutning på det första avsnittet. Dock hade man infört vissa undantag i fråga omeventualmaximens tillämpning. Grundslagsenligt var förfarandet skriftligt, vilket i sin tur medförde nödvändigheten av att anlita advokathjälp. På landsbygden och i mindre tvistemål tilläts emellertid ett muntligt förfarande. I Brandenburg-Preussen hade man haft mycket dåliga erfarenheter av der gemeine Prozejl, och därför beslöt man under 1700-talet att reformera civilprocessen. Man försökte härvid förverkliga tre grundtankar: 1. Tillbakaträngandet eller avskaffandet av advokaterna. Friedrich der Grosse hatade advokatkåren. I stället för advokater skulle man anställa statliga domstolstjänstemän, som skulle hjälpa de rättssökande. 2. Avskaffandet av översändandet av domstolsakterna till juristfakulteterna för yttrande. Man önskade, att domstolarna själva skulle avgöra tvistemålen. 3. Införandet av undersökningsprincipen i civilprocessen och ett fullständigt avskaffandet av eventualmaximen. En viktig nyhet i det preussiska reformarbetet var, att parterna förlorade all sin makt över processmaterialet. Förhandlingsmaximen avskaffades, och i stället ålades domarna skyldigheten att ex officio utfråga parterna och inhämta bevis. Man kan säga, att man härmed försökte införa en formav inkvisitionsprocess i civilprocessen. En följd av denna processreform var den att det muntliga processförfarandet blev mera omfattande än tidigare. Den preussiska processreformen stadfästes i Corpus Juris Fridericianum, 1. Buch: Von der Prozefiordnung26/4 1781 samt efter viss revision genomAllgemeine Gerichtsordnung fiir die Preufiischen Staaten 6/7 1793. Trots all juristmöda och allt lagstiftningsarbete blev den preussiska process-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=