142 einander iibereinstimmen, und durch den schlimmen Charakter des Verdächtigen und die hisherige schlechte Lebensweise desselben unterstiitzt werden; so ist ein hoher Grad von Wahrscheinlichkeit vorhanden, bei dem eine aujlerordentliche Strafe in der Regel kein Bedenken haben kann. — § 406. Es mufi jedoch dabei mit gröjlter Sorgfalt und Genauigkeit in Erwägung gezogen werden: ob nicht der unvollstandig gefuhrte Beweis durch einen Gegenbeweis geschwächt, oder ob der Verdacht, welcher gegen dejt Arigeschuldigten aus einigen Thatsachen entstehet, durch andere gehoben werde, und ob daher nicht die vorlaufige Lossprechung dem Erkenntnisse auf eine aujlerordentliche Strafe vorzuziehen sej?» I några tidigare paragrafer i den preussiska kriminalordningen förekommer några bestämmelser, som erinrar om de redan anförda bestämmelserna i den bayerska strafflagen, att ingen kan dömas till döden enbart på indicier.Det konstateras först i den preussiska kriminalordningen, att även utan den anklagades erkännande kan man utdöma ett lagenligt straff, om det föreligger ett fullständigt bevis mot vederbörande.Dock måste härvid två tredjedelar av domarkollegiet vara ense om att det föreligger ett fullständigt bevis, om man skall kunna utdöma ett dödsstraff, i annat fall kan man endast utdöma ett extraordinärt straff.*°^ Det sägs också, att ur egna erkännanden, urkunder och vittnesutsagor, vilka visserligen icke är helt ogiltiga men vilka icke fyller fordringarna för fulla bevis, framkommer endast sannolikhet. Det har redan tidigare här anförts, att den bayerska strafflagen av år 1813 upptar bestämmelser om att indicier kan besitta full beviskraft, samtidigt som man dock enligt samma lag icke tillätes döma någon till döden enbart på grund av indicier.Om bevisvärdet hos den anklagades eget erkännande heter det i samma strafflag, att erkännandet utgör ett fullständigt bevis, om det har vissa kvalitativa egenskaper."' Det skall sålunda vara avlagt inför behörig undersökningsdomstol. Det skall vara avgivet med bestämda och tydliga ord och icke blott med tecken. Det skall icke vara ett allmänt erkännande utan angå de enskilda omständigheterna. Det skall icke vara avgivet i villfarelse eller under sinnesförvirring eller genom tvång, bedrägeri eller som svar på försåtliga frågor. Det skall icke bestå av ett enkelt bejakande av vissa frågor utan det skall innehålla väsentliga berättelser rörande gärningen.''" Som framgått av denna redogörelse för värderingen av det egna erkännandet och indicierna som bevismedel i den österrikiska, preussiska och bayerska lagSe ovan s. 138. § 394. § 395. § 397. Se ovan s. 138. Art. 266. Art. 267. 1C8 112
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=