141 Ett erkännande, som tillräckligt styrks av omständigheter, som befunnits vara sanna, får icke sin beviskraft försvagad av ett senare framfört återtagande.^** Ett återtagande av ett erkännande förtjänar hänsynstagande endast, då den anklagade antingen påvisar en väsentlig brist i erkännandet eller kan ange synbarliga grunder för att det föreligger ett misstag.Det åvilar domaren att noggrant undersöka, omgrunden för återtagandet är sann eller falsk. De här återgivna bestämmelserna angående det egna erkännandets beviskraft enligt den preussiska kriminalordningen 1805 visar tydligt, att lagstiftarna var lika försiktiga vid bedömningen av det egna erkännandets bevisvärde som de tidigare här anförda företrädarna för den juridiska doktrinen. I den preussiska kriminalordningen finner man även en längre utläggning om indiciernas beviskraft. Rent allmänt kan man konstatera, att lagstiftarna var ännu försiktigare vid bedömningen av indiciernas beviskraft än vid bedömningen av erkännandets beviskraft. Dock tillmätte man även indicierna en icke ringa sådan kraft. I den preussiska kriminalordningen finner man bl.a., att till de »nära» indicierna räknas: 1. om ett fullgiltigt vittne utifrån egen sinnesupplevelse under ed uttalar sig omhuvudomständigheterna vid ett begånget brott, 2. om den anklagade fullt medvetet erkänt brottet utanför rätten, och om han är en sådan person, omvilken man kan förvänta sig, att han kan begå ett sådant brott, 3. om den anklagade utan föregående påverkan blivit angiven som delaktig i brottet av en förbrytare, som själv erkänt sin skuld. Dock måste härvid föreligga en redan tidigare grundad anledning till misstanke omden anklagades delaktighet i brottet, och anklagelsen får icke gynna den anklagades intressen. Angivelsen skall vidare grunda sig på sådana omständigheter, som enligt all sannolikhet är riktiga. Slutligen får angivelsen icke återtagas. 4. Om den anklagade, omvilken man väl kan tänka sig, att han kan begå ett dylikt brott, kort före utförandet av brottet hotat med att begå brottet. Även bevisade fakta kan ha samma beviskraft som de här nämnda indicierna.'*^’ I lagtexten förekommer exemplifikation av fakta somi större eller mindre grad kan ge anledning till misstanke omskuld.Det åligger emellertid domaren att företa en noggrann värdering av dessa indiciers bevisvärde. Indiciernas beviskraft är beroende av beviskraften av de förutsatta fakta, omde inbördes stödjer varandra samt omde icke försvagas av motbevis. Utläggningen av indiciernas beviskraft förtydligas av följande två paragrafer: »5 405. Wcrni mchrcre Anxcigen in einern Falle zusammentreffcn, welche mit § 378. § 379. §§ 380-381. ' = ' § 398. § 399. §400. §§ 401-402. § 404. 100 101 »nara» 105 lOC
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=