112 bestämmelsen, att den gifta kvinnan borde infinna sig själv icke blott i grova brottmål, där hon var anklagad för brott och ägde vittna och värja sig-’^^ utan även i mindre brottmål, där den äkta mannen skulle svara för hustrun, men där hustrun skulle svara för boten eller i annat fall värja sig.^^^ Dessa bestämmelser omomyndiga personers bristande processhabilitet återfinns i en kortfattad paragraf i 1643 års lagförslag, där det heter: Ey må man Vhmagi eller qwinno, eller någrom som under annars wåldh och Förmynderskap är, till rätta stånda. Nehrman-Ehrenstråhle tar upp frågan om bristande processhabilitet och ställföreträdarskap i sitt arbete Inledning Til Then Swenska Processum Civilem.^^^ Han konstaterar, att ogifta kvinnor, gifta hustrur och omyndiga män icke har rätt att själva svara inför rätta. För de omyndiga männen gör han dock det undantaget, att de redan vid 15 års ålder kan föra process mot försumlig förmyndare. När nu dessa, som icke äger rätt att själva svara inför rätta, blir stämda, bör deras curatores, d.v.s. män och förmyndare, svara för dem. Även i 1734 års lag återfinner man i huvudsak samma bestämmelser om omyndighet och bristande processhabilitet som i Kristoffers landslag. I giftermålsbalken finner man föreskrifter om att den äkta mannen är hustruns målsman, som äger söka och svara för henne.Det fastslås dock i rättegångsbalken, att var och en svarar för sig själv i brottmålsprocesser. Här utövade alltså mannen icke någon målsmansrätt över hustrun, om hon stod anklagad för brott. Däremot ägde mannen bistå hustrun i processen."*^' I ärvdabalken säges det, att den som icke fyllt 21 år är omyndig, att en ogift kvinna är omyndig av vad ålder hon än är, att den somär sinnessjuk m.m. är omyndig men att änka äger råda över sig och sitt gods.'*°^ Målsman för de omyndiga barnen är fadern eller, omhan är död, modern. Ommodern skulle gifta omsig, skall hon frånträda förmynderskapet. Om både fadern och modern är döda, skall den vara förmyndare, som med två personers vittnesbörd eller skriftlig handling blivit utsedd därtill. Han skall emellertid ha bevis på sitt uppdrag av domaren. Om det icke finns någon, som blivit utsedd till förmyndare, skall den närmaste anförvanten träda in som förmyndare. Vill denne släkting icke vara förmyndare, måste han visa, att han har laga förfall. Lagen upptar en rad kvalifikationskrav för den somskall vara förmyndare. I fråga om det frivilliga ställföreträdarskapet måste man skilja mellan ställ398 KrL,Tj 4:1; H 10, 15; D I 28. KrL,S I 15:1;B 42. VC'ahlberg, Åtgärder, s. 105, Cap. IX: 7. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 118 ft.. Cap, VIII. Se härtill även Siösteen, Diss. juridica de cofessione, s. 14 ff, § 8. G 9:1. ■*=' R 15:1. ■'=- Ä 19, 20. 397 .398
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=