100 min undersökning förekom emellertid tortyr för att pressa framerkännanden i Sverige i viss omfattning alltifrån senmedeltiden. Man bör i detta sammanhang dock observera, vadJohannes Stålhansk skrev i sin dissertation 1638 De Crimine Laesae Majestatis, vilken lades frami Uppsala under Loccenius’ presidium. Här står det klart och tydligt, att tortyr kan få användas vid majestätsförbrytelser, om sanningen icke kan utletas på något annat sätt. Respondenten hänvisar härvid till Lex lulia Maiestatis i den romerska rätten.’'’^ Eftersom denna dissertation lades fram med Loccenius’ godkännande, kan man med fog säga, att Loccenius i denna dissertation återgick till den tyskromerska rättstraditionen. Lagkommissionen föreslog också 1643, att domaren skulle kunna använda sig av hot, tvång och lockelse för att få den som var misstänkt för ett brott att bekänna, om det förelåg starka indicier för hans skuld. Dock förknippades detta förslag med den anmärkningen, att domaren efter användandet av dessa påtryckningsmedel skulle döma, somhan fann skäligt. Som tidigare här noterats, förbjöd Karl XI användandet av tortyr 1683, 1685 och 1686^'*^ men detta till trots föreslog lagkommissionen 1723 och 1734, att man skulle kunna använda sig av ett visst våld för att pressa fram sanningen i brottmål. 1723 föreslog man, att en domare med kungens tillstånd skulle kunna få använda våld.^^° 1734 förbjöd man användandet av tortyr men tillät i grova brottmål användandet av svårare fängelse, vilket var en formav pinligt förhör, som domaren skulle kunna ta till under själva rannsakningen.^^' Detta sistnämnda förslag utsattes, somovan nämnts, för hård kritik av Petter Abrahamsson^^“ men antogs dock av riksdagen och infördes i 1734 års lag.^^^ Det bör i detta sammanhang noteras, att man 1734 införde en straffbestämmelse i Missgärningsbalken för den som pinade någon till bekännelse. Brottet skulle vara att anse somedsöresbrott.^^"* De tidigare förslagen och de senare bestämmelserna i 1734 års lag om användandet av svårare fängelse för att pressa fram en bekännelse i grova brottmål torde man få tolka som ett tecken på att den legala bevisteorins principer slog igenomi allt större utsträckning i svensk processrätt. 348 Inger, Das Geständnis, s. 106 f., 186 It. Thesis XIV: »Prohutio hujus aifninis sit vcl per litcras conjurationis, vcl per testes, vel per propriam confessionern, vel alia evidentia documenta, vel si aliter investigari veritas nequit, & tamen delatum indicia gravia urgent, per tormenta, in quibus, qoad hoc crimen omnibus aequa conditio esse dicitur. 1.3.4. ad I. lul. majest.» Wahlberg, Åtgärder, s. 139, Cap. IV: 4. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 837, punkt 23, s. 963, punkt 23, s. 1088. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 523, § 14. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 565, § 37. ’ Sjögren, Förarbetena, \’III, s. 236. R 17:37. M20:8. 35: 352 '^3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=