RB 49

74 av hovrättens domar. I fråga om halshuggningen är resolutionernas vanligaste formulering »utan uppskov justificeras» eller »utan uppskov halshuggas» men ofta finns också tillägg somvisar hur avrättningen skett, t ex — »med yxa avhuggas och å båle brännas» '' — »mista huvudet och brännas å båle» *’ eller allra vanligast — »halshuggas och å båle brännas» tillägg som visar att den döda kroppen efter avrättningen bränts på bål. Andra domar visar att kroppen kunde hanteras på annat sätt: — »halshuggas med yxa och sedan nedgrävas» — »justificeras/halshuggas och på rättareplatsen nederläggas/ nedergravas».'^ För den dömde och hans närmaste har skillnaden mellan bränning och begravning av den döda kroppen på avrättningsplatsen haft betydelse och hängt samman med uppfattningar om livet efter detta. Det mest fruktade straffet var det s k bålstraffet, dvs att brännas levande. Döden på bålet betraktades som en ond död, en föreställning troligen förknippad med evig fördömelse och kanske också med själens förintelse.'^ Bland de undersökta underställda målen finns inte något säkert tecken på att detta straff verkligen verkställts. Däremot har underrätterna hållit fast vid de gamla lagarnas föreskrifter och dömt till sådant straff, t ex att »å båle brännas», »från livet till elden» eller »till bål att brännas».'^ Att dessa domar inte bokstavligen verkställts tyder emellertid formuleringar i hovrättens resolutioner på. En domi häradsrätten »att brännas» fastställdes av hovrätten till att »avhuggas med yxa uppå bålen och sedan brännas».'^ För vissa brottslingar var det inte nog med att dö. Döden skulle göras förödmjukande och neslig och straffet skulle demonstrera det totala föraktet för brottslingen och med all kraft verka »androm till sky och varnagel». Dessa avrättades kroppar varken brändes eller grävdes ner utan höggs i varierande omfattning sönder och sattes på s k stegel och hjul tills de på olika sätt förintades. Stegling var straffet för bl a mord eller dråp på nära släkting. Hovrättens domar nöjer sig inte alltid med att kort och gott döma den skyldige att »halshuggas och steglas» eller att »halshuggas och läggas på stegel och hjul» utan går ibland in på detaljerna: " 11.5.1637 G, 11.5.1639 H, 2.11.1640 G m fl. 19.10.1664F. 21.2.1659 H, 29.10.1681 F, 17.5.1690 Hm fl. 2.6.1641 F. 10.10.1657 G, 12.10.1658 G, 9.2.1688 F, 23.10.1695 Hm fl. Jonas Liliequist 1992 s 91 f. Östbo 3.1.1642, Allbo 21.7.1641 och Handbörd 6.8.1658. 11.5.1639 G. ’’ 1.4.1658 H respektive 12.10.1658 G.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=