56 decennier senare började sin verksamhet v'ar också all eventuell respekt för Appendix i detta avseende försvunnen och praxis helt utvecklad. Under åren 1635—1644 upphävde enfalt hor bara från Småland och Öland och ytterligare 78 dödsdomar, där det rörde sig om återfall eller där parterna dessutom gjort sig skyldiga till skyldskapsspjäld. Det blir sammanlagt 560 fall, där en annan domän den i Appendix föreskrivna fälldes av hovrätten. Ställer man denna siffra i förhållande till periodens 520 veckor understryks de upphävda dödsdomarnas vanlighet: en i veckan.^* Påbuden i Appendix om »döden dö» för både horkarl och horkona saknade alltså i realiteten betydelse; genom straffordningen 1653 blev de slutligt avlägsnade också ur lagboken. Hovrättens förhållande till Appendix skulle enligt äldre forskning i särskilt hög grad ha präglats av respekt vid några uppräknade brott. »Ogudaktigt och försmädligt tal mot Gud, mened, misshandel å föräldrar, sodomitisk synd, tidelag, vissa kvalificerade fall av horsbrott samt lägersmål i förbjudna led» har påståtts vara brott där hovrätten »inte kunnat underlåta att ådöma livsstraff.»^“^ Ingenting av detta stämmer emellertid med hovrättens handlande i praktiken. Under de i avhandlingen undersökta tre perioderna underställdes t ex sex dödsdomar för smädligt tal mot Gud från Småland och Öland, av vilka hovrätten fastställde två, men i båda fallen hade de s k blasfemanterna gjort sig skyldiga också till andra brott. 16 dödsdomar för icke-dödligt våld mot föräldrar underställdes, hovrätten upphävde 13. Om med »kvalificerade horsbrott» avses dubbelt hor är bilden densamma också i fråga om detta brott: av 63 underställda dödsdomar upphävdes 35, dvs mer än hälften.Tidelagslutligen, som nämns bland de brott där hovrätten skulle ha känt sig särskilt bunden av Appendix, och där tre av femmål ledde till dödsstraff, var ett brott som redan enligt landslagens Högmålsbalk skulle bestraffas med döden. Det saknar därför intresse i detta sammanhang. Hovrättens praxis ger alltså ett eftertryckligt besked omatt den med samma frihet kunnat gå ifrån straffbuden, oavsett omde varit föreskrivna i Guds eller Sveriges lag. Skillnaden mellan rättskällorna har överdrivits, underdånigheten inför Appendix överskattats. Däremot har omfattningen av leuterationen inte varit oförändrad och inte följt samma mönster under hela 1600-talet. En renässans för Appendix och överhuvudtaget för Bibeln som rättskälla och därmed en viss skärpning av straffen för i synnerhet sedlighetsbrott inträffade mot sålunda 482 dödsdomar i okomplicerade fall av man Se tabeller i kapitel IV Hovrättens domar. ’’ Gustav Olin 1934 s 834. Exempel på upphävda dödsdomar för a) våld mot föräldrar: 26.9.1640 H, 9.11.1642 F, 12.9.1643 F, 20.11.1661 F, 28.8.1688 F, 18.3.1693 G m fl b) smädande av Gud: 8.5.1639 F, 5.11.1659 H, 27.10.1697 F c) för kvalificerat horsbrott (dubbelt hor) ett stort antal; under åren 1635-1644 upphävdes 13, åren 1655-1664 12 och under åren 1681-1699 slutligen 9. Holmbäck-Wessén s 220 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=