52 latinska uttryck vanliga och var man än slår upp riksrådsprotokollen kan man konstatera det allt större utrymme somlatinet tog åt sig. Fenomenet att ett samhällsskikt distanserar sig från andra genomspråket är i och för sig välkänt. Språkliga barriärer har ofta byggts upp kring skrån och fackmän och inneslutit ett slags brödraskap, språkgränser har dragits upp mellan överhet och undersåtar, språket har blivit märket som skiljer den s k bildade från den obildade, ungdomar från äldre etc. Språkvetenskapen talar om sociolekter. På 1600-talet skedde det när kanslisvenska och juristspråk utvecklades av de växande förvaltningarna. I denna utveckling deltog hovrätten och därmed också i den process sominnebar dess fjärmande från vanligt folks språk och kultur. 3. Hovrätten och lagen De förordningar som styrde hovrättens verksamhet var rättegångsordinantian från 1614 och rättegångsprocessen 1615. Där var formerna bestämda liksom rättens sammansättning, befattningshavare, sessionstider etc och där var uppgifterna fastlagda. Den lag som hovrätten hade att döma efter var under hela stormaktstiden konung Kristoffers landslag från 1442. Den var en något förändrad och kompletterad version av den Magnus Erikssonska från 1350. För städernas del var det stadslagen från samma tid som gällde. Det gjordes åtskilliga försök under 1600-talet att åstadkomma en samlad lagstiftning, som helst skulle utmynna i en ny landslag. Karl IX;s upprepade ansträngningar i den vägen strandade emellertid och sedan togs inga nya initiativ förrän på 1640-talet, det viktigaste genom lagkommissionen 1643. Kommissionens arbete ledde dock inte annat än indirekt till resultat och samma öde rönte förslagen från 1665 års kommission, vilket bl a berodde på envist motstånd från riksdrotsen Per Brahe. 1686 slutligen kom sedan det arbete i gång, somså småningomskulle resultera i 1734 års lag.^^ Ingen kunde dock undgå att se de gamla lagarnas brister och otillräcklighet. En nödvändig lagstiftning skedde därför fortlöpande under hela 1600-talet i form av prejudicerande domar och kungliga förordningar (brev/edikt/placat), vilket i praktiken innebar partiella lagrevisioner utan riksdagens medverkan. Ett exempel på hur en i hovrätten utvecklad rättspraxis på straffrättens område kodifierades är straffordningen från 1653; den kan också ses som ett indirekt resultat av 1640-talets försök till en lagrevision. Framför allt var det emellertid på civilrättens område som de svenska lagarna företedde besvärande luckor; domstolarna hämtade då Rättegångsordinantian och -processen hos Schmedeman s 133 ff respektive 143 ff. Nils Ahnlund 1933 s 538 ff. Lagkommissionernas förslag liksom hovrättspresidenternas m 11 betänkanden över 17 rättsfrågor 1640 i C J Wahlberg 1878.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=