166 Tabell 22. 1 Göta Hovrätt under tre perioder under 1600-talet underställda brottmål från Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län samt därvid fällda dödsdomar. Dödsdomar i hovrätt Dödsdomar i underrätt Totalt underställda Period 160 1635-1644 1655-1664 1681-1699 1 128 1009 72 322 176 157 48 324 Summa 1 342 280 1 774 Källa: Göta Hovrätts brottmålsresolutioner för nämnda län och år. (280+982), vilket motsvarar 94 % och understryker dess ställning som den instans som fram till 1690-talet avgjorde frågan om i underrätterna dödsdömdas liv eller död. Av de 80 dödsdomar, i vilka avgörandet överlämnades till Kungl Maj:t, refererades 61 under den sista undersökningsperioden, i huvudsak under 1690-talet. Praxis utvecklades alltså länge så, att hovrätten självständigt upphävde eller fastställde dödsdomarna och också hade ett avsevärt spelrum när det gällde att avgöra om en dödsdom överhuvudtaget skulle refereras eller inte. Därmed framstår hovrätten i detta avseende som högsta instans ända fram till seklets sista decennium. Då intogs justitietronen av enväldiga kungar med anspråk på att vara Guds ställföreträdande domare på jorden, kungar som till den egna personen samlade både den lagstiftande och den dömande makten, och det var först då som hovrättens ställning förändrades och dess ställning som högsta instans i frågor som gällde liv och död blev något mindre uttalad. Exempel på att hovrätten förvandlat dödsdomar till annat straff utan att först höra sig för hos Kungl Maj:t saknas emellertid inte heller under 1690-talet, även omde är färre än under tidigare undersökningsperioder. Under de flesta av de undersökta åren hade hovrätten emellertid makten att på egen hand avgöra de underställda dödsdomarna och i det stora flertalet fall innebar avgörandet att dessa domar upphävdes. Under den första undersökningsperioden var antalet upphävda dödsdomar särskilt stort eller inte mindre än 849. Förklaringen till detta är att hovrätten dömde mildare än appendix för enfalt hor och lindriga skyldskapsbrott i 582 fall och mildare än lands- och stadslagarna för stölder, där det stulna haft ringa värde, i 212 fall. Det var en tillämpning av rätten, som i och för sig var etablerad redan när Göta Hovrätt började sin verksamhet, men som sedan fullföljdes med stor konsekvens. Denna diskrepans mellan underrätternas dödsdomar och hovrättens bötesdomar för småstölder och enfalt hor utgjorde ett påfallande drag i rättsskipningen vid denna tid. Förhållandet blev i längden ohållbart och i och med straffordningen 1653 blev också hovrättens rättstillämpning lag och underrät- -*■* Utvecklingen beskrivs i kapitel V Hovrätten och Kungl Maj:t nedan. 284
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=