124 stånd».'Som skäl för att låta de dömda slippa undan med livet anfördes också att stölden »ej skett nattetid som tjuvar pläga» eller att det stulna återlämnats. En fåkunnig dräng lämnade sålunda tillbaka 113 daler av stulna 132; resten hade han »på Nottebäcks marknad förslösat»."^ En stöld i Hulterstads kyrka på Öland ansågs obevisad och mörk och ställdes av hovrätten »under Guds dom»"^ och i ett annat fall underkände hovrätten underrättens värdering av det stulna. Häradsrätten i Västbo hade värderat stöldgodset till 60 daler och 13 öre, varigenom förutsättningen för en dödsdom enligt straffordningen var uppfylld: värdet översteg 60 daler. Hovrätten gjorde emellertid en ny summering och kom till 56 daler och upphävde dödsdomen."* I sådana mål hade underrätterna uppenbarligen ett visst spelrum; när beloppet kretsade kring det ödesdigra 60-dalersstrecket kunde man låta beräkningen gå i en för den åtalade gynnsam eller ogynnsam riktning, alltefter omständigheterna. I det nämnda fallet ville lokalsamhället tydligen inte pruta 13 öre för att rädda tjuven undan dödsdomen, i ett annat fall som refereras av Jan Sundin ansträngde man sig på motsatt sätt och räknade ihop det stulna till 59 daler. Många av hovrättens skäl för att upphäva dödsdomarna har sålunda varit desamma somunder tidigare perioder. Man har tagit hänsyn till »fåkunnighet» och till att värdet varit litet, även omdet rört sig omtredje resan. »Värdet ringa mot en människas liv och blod» förklarade man sålunda i ett fall, där man dessutom ansåg att bättring var »att förmoda.»'“° Bara i ett enda fall har man undanröjt en dödsdomutan att motivera beslutet.’^' I de återstående underställda dödsdomarna lämnade hovrätten ifrån sig det slutliga avgörandet genom att referera 35 av dem till Kungl Maj:t. För att en dödsdom skulle refereras skulle antingen sådana förmildrande omständigheter föreligga, att benådning kunde komma ifråga, eller också att skriven lag saknades eller var så svårtolkad att hovrätten tvingades referera för att hos Kungl Maj:t få veta »dess rätta förstånd».'-' I flertalet av de refererade dödsdomarna förelåg emellertid inte dessa förutsättningar. Det rörde sig om grova stölder och i några fall om verkligt »arga» tjuvar där förmildrande omständigheter inte var lätta att finna och där tolkningen av straffordningen rimligen inte borde ha inneburit några problem. Per Spinke t ex, som aldrig »det ringaste med bruk eller dagsverken förtjänat, likväl sig och de sina rikligen med tjuveri försörjt» och somdessutom alltid svarade »med osanning och dolsko» var ett sådant fall »utan bättringshopp.» För honomvar det redan fjärde resan och 60 dalersgränsen 10.7.1688 G respektive 8.10.1694 F och 5.11.1698 G. 5.11.1698 G. 12.12.1687. 15.7.1696 F. Jan Sundin 1992 s 173. 10.7.1688 G. 13.11.1694 H. Omtill Kungl Maj:t refererade mål se nedan kapitel V Hovrätten och Kungl Maj:t. Jl? 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=