102 en förbindelse som i fortsättningen skulle vålla rättskiparna problem, nämligen den mellan en man och hans hustrus syster. I Appendix var detta visserligen förbjudet om det skedde »hustrun emot» och »medan hon ännu lever». Bakgrunden var Gamla Testamentets värld med dess månggifte; exemplen på sådana förbindelser var där många, bl a patriarken Jakob, som först gifte sig med Lea och bara någon vecka senare med hennes syster Rakel. I det monogama Sverige måste rättskiparna emellertid söka andra utgångspunkter när en sådan förbindelse skulle bedömas och man fann dem i Bibelns ofta upprepade konstaterande, att en man och hans hustru genomäktenskapet blivit »ett kött». En förbindelse med hustruns syster blev därför likställd med en förbindelse med en egen syster, och en sådan var förbjuden och skulle straffas med döden. Så blev också hovrättens domi tre av de åtta fallen. I konsekvens med denna tolkning blev också en hustrus förbindelse med sin mans bror brottslig och hovrätten dömde därför Karin Jönsdotter till döden för blodskammed sin »mans köttslige broder».^° En besvärligare fråga var hur man skulle döma när alla tre var ogifta: var förbindelser mellan t ex en ogift man och två ogifta systrar eller en ogift kvinna och två ogifta bröder brottsliga eller inte och vilken eller vilka av de inblandade skulle i så fall straffas? Hovrätten ställdes inför frågan i ett mål från Norrvidinge härad där Nils Jönsson »lägrat tvenne samborna systrar.» Båda var havande och båda nekade till att ha vetat omden andras förbindelse med Nils. Hovrätten tvekade inte omatt Nils brutit mot Guds lag, dömde honom till döden och föreskrev samtidigt att »bägge systrarna skola vara med tillstädes» på avrättningsplatsen och »stå honom till svars». I sin yttersta bekännelse gjorde han då båda fria, ingen av dem hade vetat omhans lägersmål med den andra. Hovrättens domblev att de skulle böta 40 marker vardera till sockenkyrkan för »förargelsen» och sedan vara »för vidare tilltal fria.» Att inte »ha vetat», »ej haft fullkomlig vetskap» etc var f ö en omständighet som hovrätten ofta anförde som skäl för en mildare dom. Inte bara de båda systrarna i Norrvidinge friades sålunda på grund av att »inte ha vetat»; exempel på hur detta räknats en anklagad tillgodo finns i alla typer av mål. Ytterligare några sexualbrott, behandlade hovrätten under perioden. Tidelaget, somfanns nämnt som en »styggelse» i Appendix och somett »djävulskap» i den svenska Högmålsbalken saknas nästan helt bland periodens 652 sedlighetsbrott. Den enda gång ordet »tidelag» överhuvudtaget nämns i handlingarna är i ett mål från Tveta, då Jöns Svensson, »14 år och något vanvettig», beskylldes för att ha haft uppsåt till tidelag men »hindrats fullborda.» Det stannade vid ett åläggande för Jöns att stå uppenbar skrift.Beivrade fall av tidelagvar över10.10.1638 F, 26.5.1641 F och 2.6.1641 F. 3.5.1642 F. 29.10.1638 G. 28.9.1640 F.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=