88 nio gatlopp var »en god vallsättare och murare» och landshövdingen undrade nu, om inte Mats i stället för att löpa gatlopp kunde få arbeta på Jönköpings slott, »där vallarna begynna förfalla». Tiden för fängelse vid vatten och bröd varierade på samma sätt som övriga frihetsstraff: den vanliga längden på detta svältstraff tycks ha varit åtta dagar, men domar på 14 dagar förekomoch också på så lång tid somen månad, vilket torde ha varit gränsen för vad en människa kunde överleva. Bestämmelser om hur böter skulle kunna förvandlas till fängelse saknades ända till 1698, då en kunglig förordning föreskrev, att 24 öre silvermynt varje dag skulle räknas av från böterna. Vid straffarbete vid »Wåre slott och hus» skulle på samma sätt nio öre om dagen räknas av; samtidigt skulle »tre öre i samma mynt bliva honomvar dag givne till uppehälle».*®' Många satt i fångtornen på slotten i Kalmar eller Jönköping utan att vara dömda till fängelsestraff. De hade fått sin dom i underrätten och hölls sedan kvar i fångenskap i väntan på den slutliga domen från hovrätten eller från Kungl Maj:t. Hade domen kommit in till hovrätten i slutet av en session blev den liggande obehandlad till dess att nästa session inleddes och tiden i fängelset kunde därför sträckas ut i månader. Flera exempel finns på att en sådan fängelsevistelse räknats till de förmildrande omständigheterna, när målet så småningomtogs upp: — »länge pliktat i fängelse» — »har redan på femte månaden suttit i svårt fängelse» — »lång tid i fängelse under dödens ångest» — »i consideration av dess långliga utståndna fängelsestraff». 103 6. Annat straff I praktiskt taget alla hovrättens domar (undantagen är dödsdomarna) föreskrevs att den dömde skulle »stå uppenbar skrift», »avbedja i församlingen» eller »stå exemplar kyrkoplikt». Formuleringarna varierade något, men innebörden var densamma: vad den dömde gjort skulle offentligt meddelas i kyrkan, han/hon skulle bekänna sin synd och sedan få tillgång till nattvarden, »sina salighetsmedel». Även om detta ursprungligen var en religiös ceremoni, där den brottslige upptogs i församlingens gemenskap igen och djupt religiösa begrepp som bekännelse, avlösning och förlåtelse utgjorde de grundläggande inslagen, hade den långt före kyrkolagens tillkomst utvecklats till ett skamFrån landshövdingen HG Mörner 16.12.1674. GH Huvudarkivet: Skrivelser från Länstyrelser samt Pommerska regeringen 1631-1831 (vol E II C:l). Hovrättens svar har inte påträffats, men sannolikt varit negativt, eftersomden inte gärna kunde ändra en redan fälld och publicerad dom. 19.2.1660 F, 8.10.1694 F, 27.10.1697 F, 8.10.1657 F, 5.11.1659 H. Schmedeman s 1513. 5.11.1636 G, 5.11.1659 H, 6.11.1686 Hm fl. 11.10.1688 F, 8.7.1693 Hrespektive 16.5.1694 H. 100 101 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=