79 lun. Jacob Bergs innehav var litet, endast en fjärdepart. Berg hade år 1739 efter sin mor bl.a. ärvt en åttondel i en kopparhytta och andelar i en bergsfrälsegård (allt troligen i Vika socken). Dessa innehav avvecklade han emellertid någon gång före sin död 1745. Var fogdarnas hyttor låg framgår inte i det undersökta materialet, och vi vet därför inte om fogdarna hade att göra med ’sina’ bönder vid de ’egna’ hyttor. Men så mycket står klart att dessa ämbetsmän hade direkta intressen av att böndernas leveranser av skattekol fungerade. Några liknande spår av intressen i bergsbruket finns inte i Västernärke. Att det fanns sådana kopplingar inomÖrebro län under samma tid framkomi samband med justititekansler Liljestråles inspektionsresa vintern 1773. Kronofogde Collin i Östersysslets fögderi hade köpt Stöpafors bruk i Fryksdals härad, somhan emellertid p.g.a. vikande järnkonjunktur och försämrad valutakurs blev tvungen att sälja i slutet av 1760-talet. Affärerna slutade med en gigantisk balans och det visade sig att han använt kronomedel för sina privata transaktioner. (Mer om detta i kapitel 7.3.3.) Som vi sett ovan fanns ibland en koppling genomatt fogdarna kunde ha brukspatroner somborgensmän. 106 Ytterligare en möjlig inkomstkälla som skymtar i materialet är utlåningsverksamheten. I flera av bouppteckningarna och värderingarna i samband med balanser finns uppgifter om fordringar hos privatpersoner, men uppgifterna om utlåning i större skala är få. Lånen gick vanligen till andra ståndspersoner, men det finns exempel på att fogdar lånade ut mindre belopp till ett stort antal personer, och tecken på att denna utlåning direkt hängde samman med skatterna. I bouppteckningen efter Ingel Fahlstedt (död 1783) framgår att han haft fyra skuldböcker om sammanlagt minst 840 foliosidor där han noterat privata lån. De allra flesta lånen var återbetalade, men sextio personer var fortfarande skyldiga sammanlagt 529 rdr. Beloppen varierade från 44 skilling upp till 68 rdr, men de låg vanligen mellan 10 och 20 rdr. Att det rörde sig om lån i samband med skatten framgår uttryckligen endast i två fall: »hwilka . . . poster af kronoutlagor härflyta, som af befallnings man Ingel Fahlstedt i lifstiden blifwit för gälldenärerne utbetalade», men det finns starka skäl att misstänka att övriga lån hade samma ursprung. De flesta låntagare var bönder från Säters fögderi, andra från Mora och Rättvik; där fanns även hantverkare och ståndspersoner. Alla dessa fordringar bedömdes av boupptecknmgsförrättarna som osäkra, vilket tyder på att fogden inte hade tagit några panter. Det faktum att det var själve kronofogden som lånade ut pengar till fögderiborna talar dock för att han själv under sin livstid bör ha haft goda möjligheter att få tillbaka dem. Kronofogden Jakob Berg i Säter hade vid sin död 1745 privata fordringar hos många ståndspersoner (10-280 dsm), hos två av sina länsmän (34 respektive 168 dsm) samt småbelopp hos ett femtiotal bönder. Även Johan Fontin junior
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=