33 Landshövding Landskamrer Landssekreterare Landskontor Landskansll Provlantmästare Lanträntmästare Lantränterl Kronomagasln Fögderi och nedåt: kronofogdar, håradsskrlvare, länsmän och fjärdlngsmän Figur 2: 2. l.änsförvaltningens organisation. Ställning ges i 1734 års landshövdingeinstruktion. Den är fullständigare än 1687 års instruktion och lämpad efter det nya statsskicket, men överensstämmer i stort sett med den karolinska föregångaren.’^ Instruktionen, som genomsyras av kronans fiskala intressen, innehåller både bestämmelser av generell karaktär och detaljföreskrifter. De senare vänder sig ofta direkt till de underlydande. Landshövdingens dubbla roll framträder ofta i instruktionen - han skall vara kronans företrädare i länet - vilket är hans raison d’etre— och samtidigt bevaka länets och dess invånares intressen. Landshövdingen hade det övergripande ansvaret för att de underlydande följde bestämmelser och överordnades anvisningar. Kontrollen över kronofogdarnas handläggning av länsstyrelsens order upprätthölls bl.a. genomkravet på insändande av månadsdiarier. Grova fel kunde landshövdingen anmäla till kammarkollegiet och kammarrevisionen, medan han själv hade rätt att suspendera underlydande ämbetsmän. Avsked kunde han dock inte tillgripa mot dem som var försedda med fullmakt. Bestämmelserna kring tjänsteförslag var summariska. Vid vakanser på befattningar som tillsattes av kammarkollegiet eller Kungl. Majt skulle landshövdingen sätta upp förslag omtre personer, medan han hade rätt att själv utse lägre befattningshavare, såsomlänsmän och skrivare. Landshövdingarna, som utsågs av Kungl. Majt, åtnjöt hög rang och en ansenlig lön (1.500 dsm/år) somutgick i kronoräntor. De hade dessutom240 dsm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=