20 hället, trots ökat inflytande för kronan under 1600-talet (särskilt från 1680talet), sin möjlighet att påverka mantalsförmedlingarna. Larsson pekar också på bonderiksdagsmännens möjligheter att agera på central nivå i skattelindringsfrågor. Sven Lundkvist som har undersökt rannsakningarna efter andra Alvsborgs lösen tolkar frånvaron av bondeuppror omkring 1620 med att »dialogen mellan allmogen och kronan fortfarande [var] tillräcklig». Margareta Reveras syntes av den forskning som bedrivits i Uppsala är intressant i detta sammanhang. Hon behandlar visserligen inte böndernas möjligheter till inflytande, men hennes bild av frälse- och skattefrälseböndernas materiella villkor under 1600-talet är påfallande positiv.Jutikkalas bild av 1690-talets utveckling i Finland har nyligen ifrågasatts av Ilkka Mäntylä som har trängt djupare i det empiriska materialet. Han menar att kronan inte alls gick framså hårt utan tvärtomatt man »omedelbart [skred] till biståndsåtgärder».^'^ Enligt min mening har de flesta i den senare gruppen i alltför liten utsträckning tagit hänsyn till att skattetrycket under långa perioder av 1500- och 1600talen kraftigt ökade.Att sedan bönderna kunde utverka vissa eftergifter i kraven räcker inte för att hävda att deras möjligheter till ’inflytande’ var stort. Begreppet ’motstånd’ från den västtyska forskningen ger istället en bättre karaktäristik av böndernas kontakter med statsmakten under stora delar av perioden 1550-1720 än begreppet ’dialog’. Eva Österberg har flera gånger varit inne på förhållandet mellan statsmakt och bönder under den tidigmoderna perioden. Från att tidigare ha haft en ganska positiv bild av böndernas möjligheter till inflytande under 15- och 1600-talen skissade hon 1989 en syntes över »Bönder och centralmakt i det tidigmoderna Sverige» där begreppet interaktion stod i centrum. Det värdeneutrala begreppet kan rymma både konflikt och kompromiss och ett synsätt som tar samhällets maktförhållanden i beaktande. Österberg har flera gånger återkommit till betydelsen av skiktningen inom allmogen. Besuttna bönder kan ha haft intresse av samförståndspolitik med överheten. Hon betonar bondereaktionernas defensiva karaktär under hela perioden 1500-1800 och ifrågasätter om frihetstiden var så unik ifråga omböndernas inflytande.^*’ Österbergs karaktäristik av böndernas agerande som i huvudsak defensivt gör att man kan förmoda att även hon finner begreppet ’motstånd’ sombetecknande för kontakterna mellan statsmakt och bönder. Frågan om man kan hävda att detta ’motstånd’ övergick till en ’uppryckning’ under frihetstiden och slutet av 1700-talet är ännu otillräckligt belyst, men hittillsvarande forskning pekar i denna riktning. Forskningen inomprojektet »Centralmakt och lokalsamhälle» kan i praktiken sägas ha följt Österbergs öppna forskningsansats. De enskilda forskningsinsatserna kan emellertid bitvis inordnas i ovannämnda linjer.*"^ Peter Aronssons arbete om den lokala självstyrelsen i tre smålandssocknar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=