13 av statsfinansernas inriktning på den militära sektorn. Systemets effektivitet demonstreras av att landet kunde hålla ut så länge under det stora nordiska kriget och med en förhållandevis liten befolkning sätta upp armé efter armé."*^ Undersökningarna i anslutning till projektet »Centralmakt och lokalsamhällebeslutsprocess i 1700-talets Norden»'*'* har visat att det fanns tydliga gränser för den statliga maktutövningen. Lokala intressegrupper kunde utöva inflytande på den politiska beslutsprocessen både i det ’parlamentariska’ Sverige-Finland och 1 det absolutistiska oldenburgska väldet. Ett viktigt resultat blev därmed de konkreta insikter som nåddes omatt beslutsprocessen - ’po/zt/^c«’ —försiggick inte endast inom riksdag och den centrala riksstyrelsen utan också inomförvaltningen. Som en avgörande faktor för intressegruppers möjligheter att nå framgång i beslutsprocessen framstod de lokala socio-ekonomiska förhållandena. Ur ett europeiskt perspektiv bekräftade projektet bilden av Sverige som starkt avvikande genom riksdagens centrala plats och särskilt det faktum att bondeståndet var representerat och kunde påverka viktiga frågor. Genom jämförelserna med det danska riket tydliggjordes den svenska förvattningens modernare drag. Trots detta var akilleshälen även för den frihetstida svenska statsmakten genomförandet på lokal nivå av centralt fattade beslut. Det var också här som lokalsamhällets inflytande fick det största genomslaget. När statsmakten försökte genomdriva en politik som saknade förankring hos någon viktig intressegrupp på lokal nivå visade sig lokalförvaltningens maktmedel ofta verkningslösa. De lokala ämbetsmännen framstod genom projektets undersökningar som särskilt viktiga att uppmärksamma. De stod i flera avseenden mitt emellan centralmakt och lokalsamhälle, där de ömsom uppträdde som statsmaktens ’verktyg’, vilket för flera av dem var deras verkliga raison d’etre, ibland som talesmän för lokalsamhället som helhet eller särskilda intressegrupper inom detta. De hade också egna intressen att bevaka som inte behövde sammanfalla med varken kronans eller lokalsamhällets. Gruppen var tvungen att finna ett modus vivendi. Maktutövningen kunde inte upprätthållas genomett stelt paragrafrytteri och oberoende av lokala villkor; det var å andra sidan omöjligt för de lokala ämbetsmännen att alltför klart markera sin samhörighet med lokalsamhällets invånare mot statsmakten. Kalle Bäck har funnit att landshövdingarna ofta hade ett avgörande inflytande i beslutsprocessen kring näringspolitiska frågor, medan ämbetsmännen på den rent lokala nivån mer sällan framträder i hans undersökningar. Deras information till landshövdingen utgjorde dock i praktiken beslutsunderlag för landshövdingarna och övriga överordnande myndigheter. I två undersökningar rörande skogsfrågor har Birgitta Ericsson funnit att bl a häradshövdingar, fogdar och länsstyrelse ställt sig på böndernas sida i konflikter med jägeripersonal och med bruksintressen som hade stöd av av bergskollegiet. Olika delar i den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=