157 Några anmärkningar illustrerar särskilt väl revisorernas okunnighet om de fögderier de hade satts att granska. Kring 1780 efterlystes tiondelängder för rörligt tionde fastän fögderiet sedan länge hade fast tionde. I en annan anmärkning undrade revisorn varför socknarna Skagershult och Bodarne, som upptogs i tiondelängderna, inte fanns med i jordeboken. Förklaringen var helt enkelt den att dessa socknar inte var jordebokssocknar utan kyrkliga församlingar.''’^ Anmärkningarna om avkortningar i samband med avflyttning eller ’rymning’ demonstrerar godtyckligheten. Revisorerna krävde bevis för att flyttningen skett före föreskrivet datum för indrivningen. Fogden påpekade det orimliga i att hälla reda på alla flyttningar. Kronofogden Bergström och häradsskrivaren Benzell i Västernärke framhöll att det inte kunde vara riktigt att de skulle ändra i avkortningslängder som attesterats av tinget och undertecknats av landshövdingen. Med Bergströms ord: »Denna pcist [är] . . . wid . . . rätten verificerad, somär den egenteligaste verification upbördsmannen öfwer afkortningar kan prxstera, och hwilket tyckes skulle blifwa en chimero, omden likafullt är anmärkning och återbetalning underkastad».''’^ Den troligaste orsaken till de något huvudlösa anmärkningarna är att revisorerna var ute efter att kamma hemsä stor provision sommöjligt. En anmärkning om formalia som väl illustrerar att de flesta anmärkningar följde författningarnas bokstav var när revisorerna klagade över att taxeringslängden var för kortfattad. I just detta fall torde det ha angått allmogens rättssäkerhet. De debiterade beloppen borde anges för varje enskild person för att underlätta kontroll och eventuell avkortning menade kammarrevisionen. Fogden hade liten förståelse; förfarandet skulle »oändeligen utan minsta nytta öka arbetet», och: vilket skulle ta »mera tid att rewidera, transportera och probera 21 eller 7 sextern?».''’'' De otaliga anmärkningarna, okunnigheten och tonen kunde irritera fogdarna. Aron Bergström: Wederbörande, som desse anmärkningar författadt, hafwa i dem . . . inför kgl. Mts och Riksens höglofl. Kammar rewision, beskyllat oss för den största wärdslöshet, då wi ännu icke öfwer anmärkningarne want hörde el. oss deröfwer förklarat . . . Sädan författning måste widtagas, att wederbörande herrar rewisorer . . . mätte något mera menagera kronobetientes goda namn och conduite. Vilka blev dä resultaten av kammarrevisionens anmärkningar? De terminer kammarrevisionen satte upp för inlämnandet av förklaringarna hölls sällan. Förseningarna var vitesbelagda, men det finns fä spär av att böter verkligen krävdes in. Förklaringarna, som vanligen hänvisade till hävd, godtogs i regel. Det var ISO
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=