155 Sail den somslipper rep oeh spik Genomen flicka skön och rik. Mellan länen och ibland mellan fögderierna utvecklades det skiftande redovisningspraxis. Anpassningen berodde delvis på att reglerna var omöjliga att följa om man inte fullständigt skulle drunkna i skrivarbete. Att ämbetsmännen själva var missnöjda med situationen framkommer i örebroenkäten, där de hade flera förslag på hur räkenskaperna skulle kunna göras smidigare. Ett viktigt resultat är att landsböckerna genom den kraftiga förseningen av specialräkningarna ofta komatt bli närmast meningslösa som en redovisning av uppbördsarbetet i länen. Därmed bekräftas tesen om att landsböckerna visar »redovisningssitiiationen» och inte »uppbördssituationen». Däremot fungerade den löpande redovisningen från fögderierna genom månadsförslag, uppbördsextrakt, lantränteriets anteckningsböcker och summariska räkningar ganska väl under normala omständigheter. Problemet låg här vid landskontoren som inte tycks ha haft resurser att använda redovisningarna som ett kontrollinstrument. Landshövdingarna kunde ciärigenom lätt förlora greppet över fogdarna. Att detta inträffade ganska ofta framgår av att fogdarnas proprie balanser var vanliga. Länsstyrelsens handfallenhet inför problemen är påfallande. Hot om böter och påminnelser hjälpte inte. När fogdarna till slut fick lämna sina tjänster, var det dock inte ovanligt (en av tre fogdar i de undersökta fögtierierna) att deras ägodelar beslagtogs eller att borgensmännen stälkies till ansvar. Däremot var landsböckernas gamla balanser redovisningsrelikter utan någon täckning. 5.5.5. Revisionen - ett effektivt kontrollinstrument? På papperet hade kronan i revisionen ett starkt kontrollinstrument som även kunefe användas för disciplineringen av ämbetsmännen. Undersökningen har i huvudsak inskränkts till revisionen av Västernärkes räkenskaper för perioderna 1730—45 och 1770-75. Jag bedömer att en genomgång av Säter inte skulle tillföra något substantiellt i förhållande till arbetsinsatsen. Landskontorens kontroll av specialräkningen tjänade till att inte släppa igenom några uppenbara fel. Fogden fick förklara sig över framställda observationer. Landshövdingen och ytterst kammarrevisionen avgjorde tvistiga punkter. En förordning från 1733 talar om tidigare missförhållanden - landsböcker skulle ha avslutats utan kontroll av specialräkningarna, kvittenser saknades, observationer gjordes på lösa blad och ibland laborerades med »novo conto».'"" Jämförelser gjordes mot uppbördsboken, och landskontoren lyckades ofta leta upp en rad dunkla punkter. Anmärkningarna rörde främst felande verifikationer och beräkningsgrunder. Fogdarna hade förklaringar på mycket men till-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=