119 I diagram 5:2 framträder tydligt påbudens stora numerär bland fogdarnas inkommande ärenden. I påfallande liten utsträckning framträder fogden som en landshövdingens rapportör eller som en rådgivare som själv fick komma med utlåtanden. Man får dock komma ihåg två saker: för det första kan cfe personliga kontakterna ha varit ganska täta och onödiggjort skriftlig korrespondens, för det andra har nu endast diariet granskats (och ett urval inkommande brev) och inte samtliga brev. Det är tänkbart att dessa kontakter kan ha rymt mer av rapportering och krav på fogdens ställningstaganden.'^ Handläggningen av de inkommande orderna är en central aspekt (diagram5: 3 omstående sida). Två kategorier framträder tydligt: ’till publikation’ och ’brev till länsmännen’. De flesta fogdar noterade för påbud som komin »till publikation», och om dessa gått via länsmännen till kyrkoherdarna eller direkt till dessa framgår då inte. För breven till länsmän antecknade fogden särskilt att en eller flera namngivna länsmän fick ärendet. I sådana fall kan fogden ibland också ha noterat att han själv svarat länsstyrelsen efter att länsmannen var klar med handläggningen. För övriga tre kategorier: 1) åtgärd med eller utan brevsvar 2) endast brevsvar och 3) utan åtgärd eller svar genom ciiariet, är gränsdragningen knepigare, men dessa olika typer har ändå kunnat urskiljas. Publikationerna utgjorde hela tiden (oavsett skillnader i de absoluta talen) knappt hälften av ärendena. Det är vanskligt att tolka de varierande siffrorna för cie tre sista kategorierna. Det bör dock påpekas att kronofogden i Västernärke år 1734 skickade in månadsdiarierna till länsstyrelsen löpande (med ca 12 månaders fordröjning), vilket förklarar hans flitiga användning av anteckningarna i själva diariet som bekräftelse på att orderna hade utförts. Materialsituationen vad gäller fogdarnas brev till länsstyrelserna är så pass vansklig att någon kvantitativ undersökning inte har bedömts sommeningsfull. Vid en kvantitativ analys av den lokala förvaltningens arbete måste man ha klart för sig att en undersökning måste bygga på ett material med stora begränsningar. Sålunda finns det stor osäkerhet om vad som diariefördes, i hur stor utsträckning icke-diarieförda brev saknas och i vilken utsträckning muntliga order förekom. Med dessa påminnelser om de metodiska svårigheterna skall ändå undersökningens resultat lyftas fram. Den dominerande kategorin bland de inkommande befallningarna till fogdarna var diverse påbud från centralmakten. I stor utsträckning rörde det sig om nya författningar som fogden vidarebefordrade till länsmännen för offentliggörande vid ting eller av prästen från predikstolen. I regel innebar sålunda dessa ärenden inga konkreta ämbetsåtgärder utöver delegeringen. På 1730-talet förekommycket få privata utmätningar - dvs. uppdrag till fogden att ordna med utmätning för privatpersoners skuldfordringar — i korre-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=