95 3) Leveranser och restantier 4) Redovisning och balanser 5) Revision Uppbördsprocessen har framställts grafiskt i bilaga 4:1. 4.2.1. Taxeringen och upprättandet av längder för uppbörden Till grn}uhkdttcrtia räknades jordeboks- och mantalsräntorna samt tiondet. jordcboksräntan var av medeltida ursprung medan mantalsräntan (också kallad hemmantalsräntan) var en sammanslagning av de hävdvunna extraskatter som under 1600-talet hade pålagts )orden. Häradsskrivaren skulle årligen föra in räntorna för samtliga hemman i jordeboken, som dels utgjorde underlag för uppbörden, dels var en verifikation till fögderiets räkenskaper. Jordeboksräntan var vanligen angiven i persedlar och stod under kronans eller indelningshavarens disposition som fick väl)a att ta ut den in natura eller i pengar efter den årliga markegången. Delar av ynantalsrlmtan var däremot fixerad till ett bestämt penningbelopp, jordeboksräntan var sålunda kopplad till främst spannmålspriserna medan mantalsräntans realvärde sjönk med 1700-talets inflation.^’ Skattesystemets utformning varierade från län till län; Kopparbergs län skilde sig på flera punkter från nedanstående redogörelse, eftersomskattesystemet var uppbvggt kring leveranserna av kol till bergsbruket. En noggrann redovisning av de två undersökningsområdenas skattesystem, som i vissa avseenden skilde sig från socken till socken, ges i kapitel 5. Redogörelsen är dock i huvuddragen relevant för Västernärkes fögderi och för flertalet län.^ Under undersökningsperioden tillämpades något varierande principer för uträkningen av räntorna beroende på om de var indelta eller behållna, dvs. var lokalt anslagna till ämbetsmän (och uppbars av dessa) eller uppbars av kronan.''^ 1) 1718—1724 (1718 års lordeboksmetod) upptogs de behållna hemmanens räntor efter en ständig markegång. 2) 1725-1734 (1725 års jordeboksmetod) upptogs samtliga hemman med kronovärdering för både jordeboks- och mantalsräntorna och med förvandling av persedlarna för den förra efter den årliga markegången. 3) 1735-1744 (1731 års jordeboksmetod) sammanräknades småpersedlarna för behållna hemman till en fixerad penningränta som räknades ut som ett medeltal för tidigare års länsmarkegångstaxor. Huvudräntorna - spannmål, järn, kol, ved, smör, fläsk och hö - skulle fortfarande utgå in natura omkronan hade behov av varorna eller lösas efter den årliga markegången. 4) 1745-1746 tillämpades 1731 års jordeboksmetoci också för de indelta hemmanen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=