41 Praxis.»Trots att rättsvetenskapen endast genom praxis kan få betydelse, konstaterar Platon å andra sidan, att »Praxis ikke kan undvxre Systematikerens Arbeide». Han förtydligar: »Den praktiske Jurist trxnger til . . . Theoretikerens methodiske, ordnende, organiserende Virksomhed. Den systematiske Tamkning er i sig selv en Kildc til Retserk]endelse^> (kurs. här).’’° Även kutymernas, handelsbrukens ställning är öppen- Platou anser det riktigast, att beteckna dem som »et Fortolkmngsmiddel».’'' Hagströmers installationsföreläsnmg innehåller ett ställningstagande till såväl praxis’ som rättsvetenskapens betydelse. Trots att domstolspraxis inte är någon rättskälla, »så är dess betydelse för rättens bearbetning visst icke ringa . . . hvarje dom [är] ett stycke vetenskapligt arbete - godt eller dåligt - och der det är godt, värdt att man lägger vara derpå».’-' Vetenskapen är inte heller någon rättskälla, eftersom dess s.k. produktiva verksamhet inte tillför rätten något nytt innehåll utan »endast uppdagar och bringar till medvetande de grundsatser, som ligga på djupet af den bestående rätten».Åandra sidan anser Hagströmer, att det som vetenskapen åstadkommit på ett metodiskt riktigt sätt, har »anspråk på att erkännas såsom positiv rätt».’’'* I finsk doktrin tillgriper man gärna konstruktioner såsom hjälpmedel, tolkningsmedel och liknande för att luckra upp den i princip stränga rättskälleläran, som endast godkänner lag och sedvana som rättskällor. I synnerhet Montgomery opererar med begrepp, som i själva verket leder till uppställandet av subsidiära rättskällor. Utgångspunkten är klar: »Egenskap af källa för Finlands privaträtt kan icke . . . tillerkännas vare sig de olika arter af den s.k. juristrätten som man benämnt praxis, domstolspraxis, eller rättsvetenskapen», men Montgomery fortsätter omedelbart, »ehuru betydelsen för rättslifvet af den olika verksamhet för rättsordningens förverkligande, hvaraf resultaten sålunda betecknas, ingalunda får underskattas».’’’’ Prejudikaten har redan på grund av rättssäkerhetskravet en stor betydelse. Dessutom kan likformigheten i avgörandet av vissa rättsfrågor skapa en verklig praxis (usus fori) av prejudikaten, och denna praxis »kan äfven utan lagstiftarens eller sedvänjans förmedling gifva upphof åt regler, hvilka fylla samma funktion som verkliga rättssatser». Trots detta »kan det knappt med tillräcklig styrka framhållas», att praxis inte kan »få betydelse af omedelbar rättskälla».’’*’ Ehuru rättsvetenskapen inte är en rättskälla enligt Montgomervs definition av ordet, så är den oumbärlig hjelp- »en Platon, s. 95 t. Platon, s. 93. Platon, s. I3f>, 144 och 146. ’’’ Hagströmer, TIK 1889, s. 462. Hagströmer, TlR 1889, ,s. 461. Hagströmer, TfR 1 889, s. 456. Montgomery, s. 19. s. 2 1 I. 221 22} 22A
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=